DEBATT: Dags för en nyktrare kärnkraftsdebatt

I NT 9/5 svarar Martina Krüger mig, genom att inleda med, att jag ondgör mig över att Greenpeace sätter likhetstecken mellan Tjernobyl, Forsmark och Asco 1. Det vore främmande för Greenpeace att göra detta skriver hon, utan vad man vill peka på är, att man aldrig kan komma ifrån dolda fel och den mänskliga faktorn, som man väl då menar i sin förlängning skulle kunna ge samma slutresultat som Tjernobyl. Den risken menar hon att man inte kan ta och fortsätter, att struntar man i den risken så kanske man i samma anda struntar i växthuseffekten, eftersom alla inte är överens om att den existerar, och fortsätter med fossilförbränning som om någon risk med detta inte alls föreligger.Jag ville med min artikel visa att Tjernobyl tekniskt sett är något helt annat än våra svenska och västerländska verk. I Tjernobyl lyckades driftpersonalen genom åsidosättande av allt säkerhetstänkande få anläggningen att på mycket kort tid rusa till något mellan 100-1 000 gånger normaleffekten, mot vilket inga motmedel finns.I en svensk anläggning, exempelvis Forsmark, som under en tid tappar all kylning finns en restvärme på initialt cirka 10 procent av normaleffekten att kyla bort och restvärmen minskar därtill snabbt. Att inte nämna denna enorma skillnad både i fråga om handhavande av anläggning och grundteknik samtidigt som man skriver att Tjernobyls ägare menade att det var världens säkraste kärnkraftverk menade jag var propaganda i ren Göbbelsk stil och det står jag fast vid. Nu tonar Martina ner det hela och det uppskattar jag.Men den risk hon talar om och som hon menar vi inte kan ta, den risken har hon och jag helt olika uppfattning om.Jag skrev, att beroende på dolda fel, mänskliga faktorn eller vad man nu kan tänka sig, så kan detta i sin yttersta förlängning leda till en härdskada och slå ut reaktorn helt och hållet eller för mycket lång tid, vilket var var vad som hände
i Harrisburg där härden till större delen smälte. Men skadan blir primärt rent anläggningsintern med möjligtvis helt små och betydelselösa utsläpp till omgivningen. Man talar inom kärnkraftverket om ett flertal skyddsbarriärer. Den första är kapslingen runt urankutsarna, vilket brast i Harrisburg. Den andra är reaktortanken, vilken inte ens i Harrisburg bröts igenom trots härdsmältan. Den tredje är inneslutning, vilken saknades i Tjernobyl, men om den funnits kanske inte hade gjort någon skillnad ändå. Och den fjärde i våra svenska verk är ett passivt filter- och tvättarrangemang, som om trycket i inneslutningen skulle bli för högt blåser av mot atmosfär men filtrerar bort för mänskligheten skadliga radioaktiva restprodukter.Mer än 40 års drift av västerländsk kommersiell civil kärnkraft har inte skadat någon enda person, på grund av den typen av utsläpp till omgivningen som talas om i de rent hypotetiska riskanalyser som gjorts under kärnkraftens barndom. Men för att kunna säga som jag säger behöver man viss kunskap om vad kärnkraft, kärnkraftverk och kärnkraftsäkerhet handlar om och inte bara som enda kunskap veta "att det kan hända" och att det som kan hända då måste vara något mycket skrämmande och helt oacceptabelt.Debatten har pågått på ett i stort sett oförändrat sätt under drygt 30 års tid. Den stora allmänheten har under tiden lärt sig acceptera och lita på kärnkraften och vilja ha den kvar. Är det inte snart dags, att också få debatten att nyktra till, dolda fel och mänskliga faktorer i alla ära.

Debatt: Dags för en nyktrare kärnkraftsdebatt

Mer än 40 års drift av västerländsk kommersiell civil kärnkraft har inte skadat någon enda person, på grund av den typen av utsläpp till omgivningen som talas om i de rent hypotetiska riskanalyser som gjorts under kärnkraftens barndom, skriver Sonny Gynnhammar.