De högerextrema partierna är Europas största problem
Det bästa sättet att bekämpa högerspöket i Sverige är att våga ta den politiska debatten, att vara vaksamma och inte låta kränkande främlingsfientliga åsikter stå oemotsagda, skriver Lars Stjernkvist, partisekreterare (s).
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns därför skäl även för oss i Sverige att reflektera över det som hänt i Frankrike liksom tidigare i bland annat Danmark och Italien.
"Danskarna vågar säga högt vad vi svenskar tänker innerst inne". Ungefär så kan det låta när de främlingsfientliga i Danmark förklarar sin egen valframgång för en tid sedan. Innerst inne är följaktligen i stort sett alla främlingsfientliga, och frågan är bara om samhället är tillräckligt öppet eller inte att ge utrymme för människors sanna värderingar.
Det ligger onekligen en del i resonemanget. Många drar säkert förhastade slutsatser när man möter något nytt och annorlunda. Inte så sällan bygger dessa på halsbrytande generaliseringar. Om denna vana att dra förhastade slutsatser kryddas med ett stänk främlingsfientlighet kan förstås konsekvenserna bli rejält olyckliga.
Så långt kan man möjligen följa resonemanget. Men sedan måste en gräns dras. Det är inget hälsotecken att människor alltid vädrar sina omedelbara reaktioner. I privatlivet skulle ett sådant beteende säkerligen få rätt svårartade följder. I politiken är det direkt farligt. Det finns nog inte någon som med riktigt gott samvete kan hävda att han eller hon är totalt befriad från fördomar. Alla är offer för någon - mer eller mindre - oförarglig schablonbild. Men det betyder inte att denna bild ska få styra allt man säger och gör. Medvetenheten måste finnas om att det är just en schablon.
Visst finns det fördomar och främlingsfientlighet även i Sverige. Det finns dock en viktig skillnad. Innan dessa åsikter trycks i media passerar de en granskning där man ställer frågan vad dessa åsikter skulle få för konsekvenser om de publicerades.
Jag har mycket svårt att betrakta denna journalistiska granskning som ett hot mot det öppna samhället. Tvärt-om, det öppna samhället lever farligt om man inte ställer krav på eftertänksamhet och varsamhet. Det är inte någon mänsklig rättighet att kränka andra människor.
Det är det som Le Pen ägnar sig åt. Han har beskrivit förintelsen som en "detalj" i andra världskrigets historia, han har beskrivit alla fransmän som offer för araber och afrikaner. Han har hetsat även mot fotbollsspelarna i det franska landslaget. Stjärnor som Christian Karembu och Marcel Desailly skulle enligt Le Pen inte vara några "riktiga" fransmän. Detta är åsikter som kränker och sårar. Den här typen av åsikter måste granskas kritiskt och bemötas med principfasta argument.
Främlingsfientlighet är en rätt primitiv instinkt. Det kommer nog de flesta fram till efter viss eftertanke. Det är därför som de främlingsfientliga krafterna är rädda för att människor tänker efter innan de fattar sina beslut.
Det bästa sättet att bekämpa högerspöket i Sverige är därför att våga ta den politiska debatten, att vara vaksamma och inte låta kränkande främlingsfientliga åsikter stå oemotsagda. Vi måste också driva en aktiv integrationspolitik som underlättar för människor att bli fullt delaktiga i sitt nya land. Alla måste få lika rättigheter och skyldigheter så snart det går. En lyckad integrationspolitik skapar möten mellan människor och gör att de främlingsfientliga krafterna förlorar fotfästet. Möjligheten att spela på människors rädsla för det okända försvinner.
De högerextrema partiernas utbredning är i dag ett av Europas största problem. Valutgången i Frankrike visar återigen att skyddsvallarna uppenbarligen behöver förstärkas. Spöket försvinner inte om vi blundar för det. Och definitivt inte om vi flirtar med det. Det kan bara stoppas med en rejäl politisk debatt.