Demagogiska utfall från Rundgren
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I inlägget den 19/12 "Regeringen vill sätta det kommunala självstyret ur spel", har demagogin fått fritt spelrum.
Utifrån det socialdemokratiska förslaget att det skall krävas två tredjedels majoritet vid beslut om utförsäljning av akutsjukhus och kommunalt ägda bostäder, drar de två slutsatser som att den lika rösträtten är i fara och att regeringen nu tänker ta bort den kommunala självstyrelsen.
Det senare grundar de på påståendet att om förslaget genomförs, "så är det minoriteten som bestämmer istället för den majoritet som kommunerna röstat fram i den enskilda kommunen".
Vad författarna här avser är inte helt enkelt att tolka. Att minoriteten kan stoppa vissa kommunala utförsäljningar under en tvåårig försöksperiod, begränsar en borgerlig majoritets handlingsfrihet att sälja ut vissa samhällsfinansierade värden. Men det sätter knappast det demokratiska regelverket ur spel.
Om riksdagen beslutar enligt förslaget, är det i vanlig parlamentarisk ordning fattat genom majoritetsbeslut. Helt enligt den grundlagspassus som skribenterna refererar till.
Om de ifrågasätter ett majoritetsbeslut i riksdagen, därför att det inskränker det kommunala självstyret, motiverar det knappast deras farhågor för demokratins sammanbrott. Beslut i riksdag och regering måste med nödvändighet ibland inskränka den kommunala självstyrelsen.
Här finns en inbyggd konfliktkälla, som varje regering och parlament har att hantera. Mot bakgrund av 90-talets avreglering och vidgade uppgifter inom skola och vård, är det svårt att se att kommunernas handlingsfrihet blir alltmer kringskuren.
Att det aktuella regeringsförslaget kunnat hanteras skickligare, inser väl de flesta. Socialdemokratiska kommun- och landstingspolitiker reagerar som regel lika starkt mot inskränkningar i självstyret som borgerliga företrädare. Tanken på ett beslutsförfarande med kvalificerad majoritet gällande kommunal- och landstingsskatt, som författarna förespeglar, är självfallet politiskt ogenomförbart. Debatten har ganska entydigt klargjort, att en lagstiftning som utvidgar antalet områden, där besluten kräver kvalificerad majoritet, inte har egentligt stöd hos någon part.
Jag vänder mig alltså inte mot att Hagfeldt och Rundgren reagerar mot regeringsförslaget. Det är deras hotbilder och överdrifter kring allt, som enligt dem följer i spåren av förslaget som kräver bemötande.
Påståendet att den lika rösträtten skulle vara hotad, är helt absurt, liksom att det kommunala självstyret på sikt skall utplånas knappast bör hemma i en seriös debatt.
Även om författarna bara inbjuder till intern debatt med Gunnel Gennebäck och hennes kolleger, finns det skäl att ifrågasätta deras skrupelfria debatteknik. Självklart vänder de sig till en bredare läsekrets och därmed skärps kravet på seriös ämnesbehandling.
Genom sitt inlägg väcker Hagfeldt och Rundgren frågan om pressetik och gott omdöme inte får stå tillbaka, när den här sortens "sanningslidelse" och retoriska utfall kommer över dem.