Det är "småpolitikerna" som drabbas
om oegentligheterinom s
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Stig Malms lägenhetsaffärer, Rosengrens porrklubbsbesök, Motala- och Gävle-skandalerna, Ringholms fotbollsflyg, Rasks dubbla löner och bilar, Trollhättan, SSU:s trixande med bidrag, kanske.
Allt kan jag inte ta med, mycket har jag glömt, en hel del har säkert aldrig uppdagats.
Allt det här är kallvatten på alla dem som frivilligt och idogt arbetar på låg nivå i partiet, som "förlorat" många 1000-tals kr på mödosamt, tidsödande, otacksamt och ofta kostsamt ideellt engagemang i rörelsen.
Man tror på det jämlika och demokratiska samhället, och man räknar med att företrädarna eldas av samma engagemang - och så möts man av alla dessa oegentligheter, tveksamheter för att inte säga sveksamheter och brist på (ren)hållning, helt främmande och nästan skrämmande för de mångtusenden frivilligarbetarna.
Det finns all anledning att bli förbannad.
Dels för att våra företrädare (för allt i världen, bara ett fåtal även av dom!) kan bära sig åt så där, dels för att det spiller över på alla de "små" politiker som sliter ute i landets alla vrår och får ta stötarna av politikerföraktet.
Tilläggas bör, att vi aldrig får veta vad våra politiska motståndare, som nu naturligtvis gottar sej, hade tagit sej till om de hade suttit vid köttgrytorna.
Det finns ingen anledning att tro att det varit så mycket bättre då, egentligen kan man förmoda det skulle varit värre med de "kapitalistiska" ideologier de företräder.
Men självklart kan de inte anklagas för brott som de inte har haft tillfälle att begå.
Ska engagemanget och förhoppningen på det goda jämlika samhället bestå bland människorna, måste det införas en nära nog noll-tolerans i arbetarrörelsen.
Ta fel beslut, formulera sig galet och komma tillkorta är mänskligt och måste tillåtas, men rena oegentligheter ska vi inte behöva tåla!
Väljarna tål det inte heller. Partiet måste arbeta med rena händer för att ha en framtid även efter nästa val.