Norrköpingsborna är duktiga på att lämna sina tomma förpackningar till återvinning. Man vill ta sitt ansvar, sortera och lämna till återvinning, för miljöns skull. Besvikelsen är därför stor när man möter en illa skött anläggning. Förpackningarna som inte får rum i de överfyllda containrarna ligger utspridda runt om på marken och återvinningsstationen har blivit en soptipp. Vem är ansvarig för detta?
Någon skyller på kommunen, men de har inte alls har något ansvar för åtevinningsstationerna. Nej, ansvaret ligger hos företaget FTI AB, Förpacknings- och tidningsinsamlingen. Det är FTI som inte klarar sitt insamlingsuppdrag. Problemet med dagen återvinningssystem, via FTI, är att återvinningstationerna är få, och ligger på platser som nästan utan undantag bara nås med bil. Insamlingscontainrarna är gjorda för enkel tömning av en lastbil men är obekväma för oss konsumenter. För handikappade fungerar de inte alls. Inte heller kortvuxna klarar de containrar som saknar lågt sittande inkast.
Stationerna töms inte med den frekvens som behövs, med nedskräpning som följd. Detta är väldigt tydligt vid storhelger och i semestertid. Skälet är gissningsvis ekonomiskt, vinsten minskar med extra tömning. Lite skit får man tåla är tydligen deras motto. I Stockholm fick mer än hälften av stationerna anmärkning av Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Återvinningsstationerna är en skamfläck i stadsmiljön med sina överfulla och ofräscha behållare.
Det är dags att låta kommunerna ta ansvaret för även denna del av avfallet. Man kan bara helhjärtat stödja Norrköpings fundering på hushållsnära sopsortering/återvinning. Men det kostar naturligtvis och de pengar som i dag går till FTI ska givetvis överföras till kommunen. Så kan vi få en nära, bekväm och fungerade återvinning för alla. Och vi behöver inte längre fundera på om plasten ska till återvinningsstation, om den suttit runt produkten, eller till returpunkten, om den är produkten. Plast som plast – den ska ju återvinnas.