Turerna kring soptransporterna har visat ett märkligt agerande av Håkan Liljeblad. Vem som gett Liljeblad order att se till att IL Recycling avpolletteras kanske är en idé inom koncernens aktiebolag om att skaffa en ny sopåkare med förhoppningar om att densamme ska sponsra Dolphins. Det är ju ett populärt grepp i kommunen numera.
Det konstiga är att tekniska kontoret med Liljeblad inte har samarbetat med IL Recycling utan snarare spionerat och inte på ett tidigt stadium kontaktat företaget om att det finns felaktigheter och överviktstransporter, som man tillsammans bör komma till rätta med. Det finns vedertagen policy i andra kommuner att samarbeta med de utförare som kontrakterats. Samarbete är ett ord som Koncernen Rådhusets AB och dess dotterbolag borde lära sig för en effektiv skötsel av verksamheten.
Att vänta med att säga ifrån tills det man fått ihop 1 781 fall ser mer ut som fientlighet mot anlitat företag. Sedan bestämma att ett vite ska vara 10 000 kronor per tillfälle och få ihop över 17 miljoner är ju ett fint bidrag till att bekosta den hissnande fördyringen av Strykbrädan.
I hushållet sker minskning av mängden matavfall. Det mest allvarliga är överhuvudtaget att källsorteringen är under all kritik. Det har aldrig varit en uppmuntran till de boende att källsortera effektivt och nu kom det till offentlighet att det inte är ett krav på källsortering.
Vad den signalen leder till kan ju vem som helst, med fungerande tankeförmåga begripa. Den som inte anser det vara individens ansvar att vi måste återanvända vad som finns i våra sopor struntar nu att källsortera.
Vad blir följden? Jo, mängden matavfall till Häradsudden minskar. Därtill kommer flera händelser vid källan som leder till minskat matavfall. Fler människor har läst och förstått att det ska inte kastas mat bara för att ett datum passerats. Då fler äter upp maten och fler kanske köper mindre mängder mat så att det blir uppätet i stället för att kastas blir resultatet att mängden till Häradsudden minskar.
Intresset för att källsortera har avfallsansvariga motarbetat genom att införa kärl för matrester där sedan påsen har bytts ut ett antal gånger och infört en "papperssäck" som inte får plats
i kärlet. Någon ordning får det vara även i koncernens tekniska kunnande.
Hade de högsta ansvariga förstått vikten av en väl fungerande källsortering då hade det varit ett krav att det ska ske och det hade kontrollerats genom stickprovskontroll i fastigheternas sopkärl. Nu har de som hämtar kärlen för tömning vid flera tillfällen suckat över hur mycket sopor det finns i det brännbara. Det har både klirrat av glas, plåt och luktat mat om soppåsarna.
Sammantaget anser jag att Liljeblads utspel mot sopåkarna saknar helhetssyn och är, milt uttryckt, ovederhäftigt.