Erkänn Palestinas folkvalda regering
Är det verkligen rimligt att begära av palestinierna att ge ett omedelbart och villkorslöst erkännande av den stat som plågar dem? Uppenbarligen tycker den svenska regeringen detta, vilket är beklämmande, skriver Björn Grip (v).
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Snabbt glöms gårdagens svarta rubriker om infernot, inlåsningen och hungern i Gaza. Det innebär inte att det därmed upphör, tvärtom. Situationen blir snarare sämre, för den dryga miljon människor som trängs på Gazaremsans sanitärt otillräckliga flyktingläger och stadsghetton - ett område betydligt mindre än Söderköpings kommun. Det bistånd via FN som når fram har alltför begränsad omfattning och blir ständigt försenat till följd av den Israeliska arméns förhalande.
Hur agerar då Sveriges regering? I princip agerar man inom ramen för EU, vilket innebär att man i sak stödjer Israel genom att ställa långtgående politiska krav på den demokratiskt valda Hamasregeringen om ovillkorligt erkännande av staten Israel. Samtidigt avbryts betydande delar av biståndet till den palestinska myndigheten. Detta sker innan den nyvalda regeringen haft en rimlig chans att presentera sin politik.
Resultatet innebär att statliga löner, bland annat till den palestinska polismakten fryser inne. Det i sin tur innebär att den nästan omöjliga uppgiften att upprätthålla ordningen blir än svårare och att människors hunger driver fram en desperation.
I denna situation blir två israeliska soldater tillfångatagna på palestinskt territorium. Israels svar blir fullständigt oproportionerligt genom åtgärden att kidnappa och fängsla åtta ministrar i den palestinska folkvalda regeringen och därmed ytterligare förödmjuka ett helt folk.
Är det rimligt att i ett sådant läge begära av Hamas att villkorslöst erkänna staten Israel? Till saken hör att det rör sig om ett folk som befinner sig under illegal ockupation sedan 40 år och som under denna tid systematiskt förödmjukats och fått sin infrastruktur förstörd av den makt som västmakterna nu vill att palestinierna ska tvingas att formellt erkänna.
Till råga på allt har ockupationsmakten planer på att annektera ytterligare stora delar av det ockuperade folkets - palestiniernas - mark. Är det verkligen rimligt att begära av palestinierna att i en sådan situation ge ett omedelbart och villkorslöst erkännande av den stat som plågar dem?
Uppenbarligen tycker den svenska regeringen detta, vilket är beklämmande. I synnerhet som Sverige säger sig prioritera skyddet av mänskliga rättigheter. Dessa rättigheter trampas systematiskt under fötterna just nu i de områden där palestinier försöker överleva - Gaza, Västbanken och i flyktinglägren i södra Libanon inklusive Beirut.
Sverige och EU begär dessutom utfästelser från den palestinska regeringen att avstå från allt våld mot ockupationsmakten. Är det rimligt i den situation som det palestinska folket befinner sig?
Det ska då först sägas att Hamas under två års tid iakttagit vapenstillestånd. Under samma tid har Israel låtit sin armé begå mord på palestinska ledare, trakasserat och förödmjukat människor vid gränsposteringar och fullständigt söndertrasat infrastruktur och ekonomi för palestinierna.
För mig framstår det som att palestinierna visat ett stort tålamod och haft en hög ambition när det gäller att förhindra våldsutbrott samt upprätthålla lag och ordning.
Med den systematiska instängning, isolering och utpressningspolitik som Israel med stöd av västvärlden bedriver gentemot det palestinska folket och dess demokratiskt valda regering är det inte enbart förståeligt utan även folkrättsligt legitimt att ockupationsmaktens soldater tillfångatagits. En ockuperad nation har enligt folkrätten alltid rätt att göra motstånd, även väpnat motstånd mot ockupationsmakten.
Det krig som nu utbrutit mellan Israel och Libanon hade sannolikt förhindrats om EU och USA hade gett den demokratiskt valda Hamasregeringen en chans och inte avbrutit biståndet. Hizbollahrörelsen hade knappast fått den legitimitet bland palestinierna som den nu får om Hamas fått en möjlighet att utforma en politik för förhandlingar och fred.
Det "fångarnas initiativ" som publicerades strax före tillfångatagandet av de israeliska soldaterna hade en plattform som tycktes vara möjlig för den splittrade palestinska staten att utgå från.
Men Israels totalt avvisande och ultimativa hållning gentemot Hamas och västmakternas i stort sett oreserverade stöd för Israel satte ingen press på den ekonomiskt och militärt starkare parten.
I ett sådant här läge saknas Olof Palme och den självständiga och kritiska hållning i utrikespolitiska frågor som bar hans signum under 1970- och 80-tal. För vår egen värdighets skull bör Sveriges regering demonstrera självständighet gentemot EU och USA i Palestina-Israel konflikten. Bli föregångare och upprätta samtalskanaler med Hamas.
Upphäv peststämpeln och erkänn Hamasregeringens legitimitet som det palestinska folkets företrädare. Arbeta för att sätta press på Israels regering att komma till förhandlingsbordet.