Från sliten sovjetrepublik till estniskt under på tio år
Siim Kallas såg nöjd ut redan när vi, några svenska ledarskribenter på besök i Estland, träffade honom. Under helgen hade premiärminister Kallas anledning att bli ännu gladare. Melodifestivalen skapade ett fantastiskt tillfälle att marknadsföra hela landet.
Foto: SCANPIX Estlands premiärminister Slim Kallas.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De estniska framgångarna är förvisso ett bevis för att det som lite slarvigt kallats ekonomisk chockterapi kan fungera väl. Enligt Kallas stadfästes politiken nästan omedelbart efter självständigheten för elva år sedan. En kombination av sunda finanser (balanserad budget), en tillväxtorienterad politik och låga skatter utgjorde basen. Till detta lades ett snabbt återinförande av den estniska kronan - trots utländska varningar - och en mycket öppen ekonomi.
Det senare är nog så modigt agerat. Estland har alltså valt att inte ha några tullar mot omvärlden, medan andra länder fortfarande har tullar mot Estland.
Reformpolitiken hade knappast varit möjlig utan det samarbetsklimat som råder i Riigikogu, den estniska riksdagen. I synnerhet inte som en ytlig betraktelse verkligen inte ger något intryck av stabilitet. Fullt kaos vore en bättre beskrivning av partibildningar och sammanslagningar, regeringsombildningar och avhopp!
Ändå råder en märkligt stor stabilitet. Det beror dels på att de ideologiska skillnaderna partierna emellan är relativt små, dels på att det redan hunnit utvecklas en tradition av koalitionsbyggande i den nygamla estniska demokratin. Det faktum att Estland är ett litet utsatt land med en brokig historia gör också den nationella sammanhållningen mycket god.
Ett exempel på märkliga koalitioner är förvisso den sittande regeringen, vilken utgörs av Reformpartiet (Siim Kallas parti) och Centerpartiet. Även om den ideologiska skalan som sagt är ganska sammanpressad utgör de två ovanstående partierna nog varandras motpoler i Riigikogu. Reformpartiet är högerliberalt och påminner kanske mest om de svenska moderaterna. Centerpartiet står för vänsteralternativet i estnisk politik. Men framför allt är Centerpartiet dess ledare Edgar Savisaars personliga domän, ofta anklagad för att driva en både populistisk och auktoritär politik.
Centerpartiet är med sina 28 mandat (av 101 i Riigikogu) visserligen landets största, men har ändå befunnit sig ute i kylan under långa perioder. När chansen dök upp högg Savisaar den i flykten och ytterligare en politisk koalition var född.
De uppenbara ideologiska spänningarna skapar ändå problem och har gjort att regeringsbröderna tvingats skjuta många problem framför sig. Skattesystemet är ett exempel. Centerpartiet vill införa progressiv beskattning av svensk modell, Reformpartiet vill behålla dagens proportionella system och sänka de redan låga skattesatserna ytterligare.
Det mycket låga skattetrycket har varit en absolut förutsättning för 90-talets höga tillväxt, men på många håll ökar nu trycket för en mer utgiftsvänlig statlig politik. Eftersom alla är överens om att budgeten måste vara balanserad återstår inget annat än skattehöjningar.
Ändå är det tveksamt om de skandinaviska välfärdsmodellerna lockar särskilt många anhängare - och då skall man ändå komma ihåg att såväl Sverige som Finland är två mycket populära förebilder. Inte ens Moderaterna förefaller särskilt attraherade av den svenska modellen.
Nej det är väl självklart, tänker Ni läsare, att moderater som vanligt hackar på det socialdemokratiska folkhemsbygget! Men i Estland är världen en smula upp- och nedvänd. Moderaterna är partinamnet till trots ett socialdemokratiskt parti... När jag frågar partiledaren Marju Lauristin varför partiet har valt namnet Moderaterna svarar hon att det står för moderation och att alla namn som på något sätt anknöt till socialism ändå var hopplöst misskrediterade. Och ja, som veteran sedan självständighetstiden är Lauristin väl medveten om att det finns ett svenskt parti som heter moderaterna och inte alls är särskilt socialdemokratiskt.
Lauristin vill inte alls veta av att Moderaterna (de estniska alltså) till råga på allt skulle vara ovanligt högervridna för att vara sossar. Men sanningen är nog den att partiet snarare är socialliberalt än traditionellt socialdemokratiskt och i vart fall inte socialistiskt.
Moderaternas problem är nog snarast att det ofta framstår som lite för intellektualistiskt. Men de potentiella väljarna står inte främst att finna i städer som Tallinn eller Tartu. Det missnöje som trots allt finns kanaliseras nu främst till Centerpartiet (eller genom röstskolk). Men Moderaterna känns avgjort som ett mycket modernare och mindre "sovjetiskt" parti än Centerpartiet.
Tillsammans med konservativa Isamaaliit och Reformpartiet bildade Moderaterna tidigare regering. Efter en komplicerad historia (som egentligen handlade om makten i Tallinns stadsfullmäktige) sprack ministären och Reformpartiet bildade regering med Centerpartiet. Så man kan ju förstå om de estniska moderaterna är lite purkna. Men det är inget mot vad Isamaaliits företrädare är.
Partiledaren och tidigare premiärministern Mart Laar kallar den nya koalitionen ett förräderi mot den gamla. Det gick inte att missta sig på Laars bitterhet när han sade att Reformpartiet nu kan skörda frukterna av vad den gamla regeringen uträttat.
Han har förvisso anledning att vara lite pressad. Ty trots att Isamaaliit stått i centrum för estnisk politik under 90-talet går det för närvarande trögt i opinionsundersökningarna. Laar själv anser att landet står inför en helt ny politisk fas. Ett decennium efter den återupprättade självständigheten är nationsbygget klart och nu står nya frågor i centrum.
Nog för att det finns problem att lösa! Först och främst skall Estland bli medlem i EU och Nato. Vidare måste den ryska minoriteten integreras bättre i det estniska samhället. Någon egentlig diskriminering är det visserligen inte fråga om. Men nog är det märkligt hur ointresserade många politiker verkar vara av den "ryska" frågan. I synnerhet med tanke på hur många väljare det är fråga om.
Det faktum att den estniska politiken är så starkt koncentrerad till huvudstaden kan också leda till missnöje i övriga landet. Villu Reiljan, partiledare för Landsbygdspartiet, påpekar till exempel att 62 av de 101 Riigikoguledamöterna kommer från Tallinn och att det går att tala om två Estland - landsbygden som halkar efter i utvecklingen jämförd med de större städerna. Landsbygdspartiet, vilket mest påminner om det gamla svenska bondeförbundet, har vind i seglen.
Även om det ser ljust ut för närvarande kan nästa års valrörelse alltså bli riktigt tuff för premiärminister Kallas. Men det är ett tag dit. Under tiden kan Siim Kallas glädja sig åt den framgångsrikt genomförda melodifestivalen i Tallinn.