Fri etableringsrätt kan ge segregation

Den politik som bedrivs i dag ökar förvisso valfriheten, men leder samtidigt till ökade klyftor. För mig är det inte acceptabelt. Jag vill inte välja valfrihet eller rättvisa. Jag vill ha, och vet att det går att åstadkomma, både och. Det skriver Lars Stjernkvist (S).

Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

Norrköping2010-08-20 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under mina år som ansvarig för skolan i Norrköping har jag förstått hur viktigt det är att föräldrar får och kan välja skola. Den föräldramakten underlättar definitivt våra ambitioner att göra alla skolor i Norrköping till riktigt bra skolor. Konkurrensen om elever sätter press på alla skolor i kommunen.Av samma skäl är jag en varm anhängare av valfrihet inom äldreomsorgen. Det är viktigt att man som gammal och vårdbehövande kan påverka sin vård och service. När det inte räcker med dialog för att förbättra vården, ja, då måste det finnas andra alternativa boenden eller hemtjänstgivare att välja mellan.För mig är kvaliteten det absolut viktigaste. Ingen ska behöva stå ut med en dålig eller ens nöjaktig vård eller utbildning. Vem som står för verksamheten, om det är en kommunal, privat eller ko-operativ verksamhet, är för mig mindre viktigt.Jaha, om jag är för valfrihet, precis som den borgerliga regeringen, vad var det då som gjorde att folkhälsominister Maria Larsson (KD) och jag debatterade upprört med varandra i veckan?Jo, på två mycket väsentliga punkter är jag kritisk mot den nuvarande regeringens politik.För det första fordrar "min" valfrihet att vi ställer samma krav på alla som driver offentligt betald verksamhet. Så är det inte i dag när det gäller skolor. I Norrköping har vi förvisso på frivillig grund träffat ett avtal med fristående skolor för jämna ut skillnaderna. Det är alldeles utmärkt. Men jag tycker att lagstiftningen borde behandla alla skolor lika. För det andra vill Maria Larsson och andra ge privata företag fri etableringsrätt inom äldreomsorgen. Inom skolan finns den i praktiken redan. Jag är skeptisk av flera skäl. Det viktigaste är att jag ser en uppenbar risk att företagens fria etableringsrätt leder till segregation och ökade skillnader. Erfarenheterna visar, knappast överraskande, att företagen i första hand vill etablera sig i områden där det bor många, men vård- eller stödbehoven inte är allt för betungande. Det betyder att kommunen måste ta ansvar för att det också finns en god vård eller utbildning i utsatta bostadsområden. Det är därför som jag tycker kommunen måste ha rätt säga nej till etableringar som leder till ökade kostnader och ökade klyftor.Den politik som bedrivs i dag ökar förvisso valfriheten, men leder samtidigt till ökade klyftor. För mig är det inte acceptabelt. Jag vill inte välja valfrihet eller rättvisa. Jag vill ha, och vet att det går att åstadkomma, både och.
Läs mer om