Jag ville framför allt peka på det faktum att den svenska utredningen om könsneutrala äktenskap helt missar att ta upp andra länders argumentation som avvisat en sådan lagstiftning. Inte heller har de flesta massmedia visa intresse för att lyfta fram annan argumentation. Få länder har infört en könsneutral lagstiftning, intressant är att notera varför de flesta sagt nej. Frankrike är ett exempel.
I direktivet till den svenska utredningen angavs att "utredaren skall göra en grundlig analys av frågan och redovisa samtliga skäl som talar för och emot en könsneutral lagstiftning." Det hade alltså varit tillbörligt att redovisa de slutsatser man kommit fram till i till exempel den franska utredningen för att få en så fullständig bild som möjligt. Frankrike har föredömligt nog tagit ett brett grepp om frågan och belyst alla delar av familjerätten, istället för att som i Sverige försöka hålla frågan om familjebildning och äktenskap åtskilda.
Äktenskap och partnerskap är två begrepp som hänvisar till olika relationer, utan att diskriminera mot någon grupp. Äktenskap betecknar en samlevnadsform mellan man och kvinna och registrerat partnerskap förhållandet mellan två personer av samma kön. Inget av dessa begrepp diskriminerar juridiskt mellan sig, inte heller är det ansvar som följer av att ha ingått äktenskap respektive partnerskap annorlunda.
Det finns heller inte i övrigt någon värderingsaspekt på detta, det vill säga det handlar inte om att man bedömer människor olika. Det handlar istället om att de begrepp vi har idag för de båda juridiska samlevnadsformerna är väl definierade och avgränsade på ett klargörande sätt. Saken hade naturligtvis varit annorlunda om så hade varit fallet. I sammanhanget är det värt att nämna att varken Europadomstolen eller EG-domstolen har funnit att det skulle vara diskriminerande att inte samkönade par kan ingå äktenskap.
Den franska utredningen har föreslagit att äktenskapet ska bestå i sin nuvarande form och att partnerskapet ska utgöra formen för samkönade förhållanden. Detta eftersom den franska utredningen hade barnets bästa som utgångspunkt. Utredningen konstaterade att äktenskapet "inte bara är ett kontraktsmässigt erkännande av kärleken mellan två personer. Det är ett förpliktigande ramverk av rättigheter och skyldigheter som är utformat för att kunna ta emot ett barn och ge det en harmonisk uppväxt."
Debatten i denna fråga borde breddas till att innehålla flera argument - ensidighet gynnar ingen; varken barnen eller de vuxna!