Anmärkningsvärt är att rivningsarbetet utfördes av personal från kommunens sysselsättningsenhet istället för en rivningsfirma. Bara en person
i arbetslaget hade erfarenhet av byggnadsarbete. Det är som vem som helst egentligen förstår viktigt att veta vad man gör när man river en byggnad. Olyckan inträffade efter det att takstolarna hade lossats och det fanns ingen med kompetensen att väggarna borde ha stagats upp med stöttor. När det sedan började blåsa kraftigt rasade delar av byggnaden.
I och med detta borde det stå klart att den arbetsmarknadspolitik som förts under många år inte är tillfredsställande. Man kan inte med hjälp av olika åtgärder riskera att åsidosätta det nödvändiga behovet av rätt erfarenhet och kompetens genom att ta in "vem som helst" bara för att personen är arbetslös eller i behov av rehabilitering. Fallet i Finspång är inte det enda tyvärr. Det har skett olyckor på andra håll även med dödlig utgång.
Stig Andersson hanterar situationen med förnekande istället för att rakryggad ställa sig upp och kräva en arbetsmarknadspolitik som är human. En politik som endast är till för att "aktivera" är farlig. Både ur olyckshänseende och för att den ofta påverkar människor mentalt negativt när den inte tar hänsyn till personens arbetsförmåga, erfarenhet och kompetens. Ska man få en matchning och rehabilitering värd namnet måste man utgå från individens förutsättningar. Det gäller friska som sjuka, anställda som anställningslösa. Vi måste få stopp på den människosyn som både vänster- och högerblocken under senare år stått för. Nämligen att alla är arbetskraft och måste till varje pris pressas ut på arbetsmarknaden. Först och främst är alla människor. Erkänner man inte detta så kommer politik och marknad att fortsätta krossa människor som inte passar in i den "100 procentiga värld" som de styrande vill ha. Vi måste ha en marknad anpassad till oss människor, inte tvärt om.