Nybyggnationen i Norrköping har under de senaste åren varit liten så Riksbyggen har blivit mer fastighetsförvaltande än byggande. När dessutom några mindre bostadsrättsföreningar har lämnat Riksbyggen, så har dess kostym blivit för stor och den har därför krympts.
Som tur är så tar stora Riksbyggen enligt uppgift ut arvode på 10 procent eller mer vid alla reparationer, ombyggnader och förbättringar ute i sina bostadsrättföreningar, oberoende av vem som utför arbetet, så ju mer föreningarna reparerar och ju dyrare det görs, desto mer tjänar stora Riksbyggen. Bostadsrättsinnehavarna däremot får högre avgifter/ hyra och lägre lägenhetspriser. Riksbyggen och dess ägare med sina intressen blir de stora vinnarna.
I dess största förening så har mer än 150 miljoner satsats under de senaste åren, vilket har gett Riksbyggen 15-20 miljoner
i extraarvode.
Det dyraste projektet är ett gammaldags stambyte och en "påtvingad" tillgänglighetsanpassad badrumsrenovering på 127,8 miljoner.
Hade föreningen och dess styrelse fått korrekta tekniska och juridiska bedömningsunderlag av stora Riksbyggen och hade informationen och besluten varit tydliga, så hade föreningen troligtvis valt en modern metod för stambyte; relining, till en kostnad på cirka 15 miljoner.
Och så hade man uppmuntrat och underlättat för de bostadsrättsinnehavarna som ej hade renoverat sina badrum att göra det med ROT-avdrag.
Föreningens avsatta reparationsfond hade då mer än nog räckt och ingen avgifts/hyreshöjning på 108,50 kronor/kvadratmeter och år under 50 år hade behövts.
De boende, särskilt de många pensionärerna, hade i stället till exempel kunnat unna sig en årlig semesterresa, och så hade varje lägenhet varit värd några hundratusen till.
Att på detta sätt undandra oss boende korrekta beslutsunderlag har gjort att stora Riksbyggen har placerat oss på åskådarplats och så har den fråntagit oss delaktighet, inflytande och gemenskap i vårt boende helt mot dess värderingar.
Håller Riksbyggen på att bli ett demokratiskt och ekonomiskt Riskbygge för de boende?