Den här artikeln riktar sig till de politiker, som helt eller delvis känner igen sig i min beskrivning. Politiker tillhör den enda grupp i samhället, som helt bestämmer den egna lönen och de förmåner och de villkor som ska gälla efter avslutad politisk karriär. Lön och arvoden har jag ingenting att erinra om, däremot finns det mycket klandervärt i hur många överutnyttjar de redan generösa förmåner man åtnjuter efter avslutat värv.
I Norrköping är politikerpensionen strax under 40 000 kronor per månad och tanken är att det beloppet ska vara en garanterad minimilön. Det betyder att pensionen fyller på upp till minimum, om man tjänar mindre, och även om man inte tjänar någonting alls. Det finns inget krav på att söka eller acceptera ett arbete.
Många vill ha mer, både pension och egna inkomster, år efter år. Då startar man ett AB, dit alla inkomster får gå. Bolaget är en egen juridisk person och deklareras för sig, medan den egna inkomsten förblir noll kronor, vilket innebär att man kan fortsätta att lyfta sin pension. För att komma åt sina inkomster i bolaget kan man gå till väga på många sätt. Ett är att som aktieägare ta ut aktieutdelning, som då beskattas som kapitalinkomst med 30 procent, det vill säga mindre än kommunalskatten här i Norrköping.
Ett annat sätt är att anställa en typ av "målvakter", till exempel familjemedlemmar, som får en lön som endast resulterar i kommunalskatt. För att komma undan bolagsskatten ser man till att bolaget inte gör någon vinst. Om man driver det hela ett steg till kan man ta ut så mycket ur bolaget att det uppstår ett underskott, som man kan utnyttja skattemässigt och samtidigt skapa ett utrymme för kommande inkomster. Det går naturligtvis bra att kombinera de här beskrivna metoderna för att dränera bolaget på tillgångar.
Den sociala kontrollen, som gör att de flesta av oss håller sig innanför ramarna för etik och moral, är en ytterst tunn fernissa som lätt krackelerar. Girigheten är hos många en oemotståndlig kraft och utvecklingen i dag verkar vara att det onormala har blivit normalt. Min bestämda uppfattning är att före detta yrkespolitiker, som ägnar sig åt den här typen av trixande, ska vara diskvalificerade från alla former av politiska uppdrag. Partier som blundar i det här avseendet är inte trovärdiga.
I samband med valarbete är våra politiker mycket angelägna om ge ett intryck av att de bryr sig om oss och att man lyssnar på oss. Under mandatperiod är upplevelsen den motsatta. Som väljare känner man sig reducerad till ett medel att nå den maktposition det innebär att sitta i KF och nämnder. Jag har vid ett flertal tillfällen ställt frågan varför man inte respekterar den tydliga medborgaropinionen mot bygget
i Strömparken. Ingen av de politiker, som driver byggnation, har svarat på den frågan. Hyckleri är det ord som kommer till mig.