Det är glädjande att Billy Gustafsson (S) och hans partikollegor slår fast att Socialdemokraterna står bakom Torekovskompromissen om bevarad monarki. Däremot är det inte trovärdigt när de försöker tona ner kraven på ökad insyn i hovets ekonomi, som de fyra oppositionspartierna (S, SD, MP och V) drev igenom i riksdagen.
Sanningen är att Socialdemokraterna offentligt började diskutera ökad granskning av kungen för ungefär ett år sedan som ett direkt svar på mediedebatten kring boken Den motvillige monarken. Då fanns det ganska vidlyftiga idéer om hur detta skulle gå till, men det kokade hösten 2011 ner till en riksdagsmotion om ökad insyn i hovets ekonomi, trots att debatten om skandalboken inte alls handlat om hur hovet förvaltar de medel som riksdagen anslår till statschefens verksamhet.
Det är tydligt att Socialdemokraternas enda syfte med sin motion var att försöka plocka politiska poäng på mediedrevet mot kungen. När Billy Gustafsson med flera kräver att få ökad insyn i hovets ekonomi vet de att den frågan kommer att kopplas ihop med alla andra skriverier, att det kommer att framställas som att riksdagen vill klämma åt kungen, underförstått som ett resultat av skandalboken. Därmed blir deras sten en i raden av de många stenar som kastats mot kungen.
Torekovskompromissen slår fast att Sverige ska förbli en monarki och bekräftar hovets oberoende ställning i förhållande till regering och riksdag. Det är uppenbart att hovets oberoende undergrävs om regeringen gång på gång ska omförhandla överenskommelsen mellan hovet och regeringen och hela tiden ska pressa hovet till nya eftergifter.
Det är också uppenbart att den som hakar på mediedrevet mot kungen därigenom långsiktigt undergräver kungens och monarkins ställning. Är det så man gör om man vårdar Torekovskompromissen?