Industrilandskapet måste leva
Allt var inte bättre förr. Däremot ska det gamla respekteras men så ska också det nya göras. Det skriver stadsarkitekt Dag Johansson i genmäle till Torsten Nilsson (NT 12/10) angående den planerade tillbyggnaden av Strykjärnet i industrilandskapet.
Det ursprungliga förslaget till ombyggnaden.Montage: ÅWL Arkitekter
Foto: ÅVL
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
i Industrilandskapet.Industrilandskapet är ett mycket värdefullt område för staden, regionen och Sverige i sin helhet. Det tillkom under en tid då Sverige förvandlades från ett agrart samhälle till en industri - och välfärdsnation. Den förvandlingen och anrikningen av kapital inom främst textilindustrin gav oss byggnader som är väldigt värdefulla. I dag sker en ny samhällsomvandling där industrilandskapet lockar den nya kunskapsindustrin. Det är en förvandling som började med kulturinstitutioner som stadsmuseum, konserthuset De Geer och Arbetets museum. Den har fortsatt med universitetets etablering i Norrköping och ett ökat intresse för kunskapsföretag att flytta till området. Just nu håller bland annat Sveriges Radio och SVT på att flytta in i området. Textilindustrins flaggskepp Strykjärnet är ombyggt till museum och kommer troligen aldrig bli industri igen och de duktiga symfonikerna i SON spelar i en före detta pappersindustri. Tillvägagångssättet har hela tiden varit att lägga till nya tidsenliga element som formmässigt kommunicerar med den industriella historien. Så är även fallet för de senaste ombyggnaderna visualiseringscentret och Cnema. Industrin hade som arbetsmetod att kontinuerligt lägga till de funktioner och uttryck som man behövde och det är i den andan vi fortsätter att arbeta. Ledorden för stadsbyggnadskontoret är i detta arbete respekt och fantasi. Respekt som ledord gör att åtgärder ska vara reversibla, det vill säga husen ska kunna återställas om en framtida generation önskar men de ska också kunna tillföras det nya i form av fantasin och skapandets kraft av nutidens arkitekter och formgivare. Ett mycket gott exempel på detta är Knäppingsborg där en plan nyligen antagits enhälligt av stadsplaneringsnämnden som ger möjlighet till detta, även visualiseringscentret innehåller båda momenten."Tillväxtens hus" som ska flytta in i Strykbrädan har pekat på att man behöver ökad flexibilitet och därmed behövs ett tillägg. Vi har ingen anledning att påstå att vi kan inkubatorverksamhet bättre än de som ska driva den.Industrilandskapet utgör i dag också ett besöks- och rekreationsmål för såväl Norrköpingsbor som andra. Inom området saknas utsiktsplatser som är mer allmänt tillgängliga. De nya innovativa småföretagens hus blir genom utsiktsplatsen tillgängligt för många människor. Huset blir därigenom mångfunktionellt så som vi vill ha hela staden.Nilsson pekar på länsstyrelsens yttrande
i planprocessen. Staten i form av länsstyrelsen har ett särskilt ansvar i en riksintressant miljö som denna. Vi har också haft en bra dialog med länsstyrelsen som bidragit till kvalitetshöjande förändringar. Dessa kommer att ligga till grund för vårt slutliga förslag till stadsplaneringsnämnden. Förändringen av förslaget innebär att tillägget kommer att minskas mot Strykjärnet och att hissen tydligare skiljs ut från det övriga.En stad som vill utvecklas kan inte bygga på stadsnostalgi utan mer på levande diskussion. Därför vill jag tacka för Nilssons och andras engagemang i frågan som fört den framåt.Allt var inte bättre förr. Däremot ska det gamla respekteras men så ska också det nya göras. Precis som textilindustrins byggnader var en formmässig överbyggnad till en industriekonomisk bas kommer nu den nya kunskapsstaden uttryckas i nya tillägg inom industrilandskapet, med både respekt och fantasi.