Efter turerna kring det så kallade Södertäljemålet fortsätter misstänkliggörandet av nämndemannakåren. Senast var det Radio Östergötland som på nyhetsplats basunerade ut att ett flertal östgötska nämndemän sitter på två stolar och därigenom äventyrar rättssäkerheten då de förmodas kunna överpröva domar som de själva varit med om att fastställa i lägre instans. Radion var vidare kritisk till att flera nämndemän också var ledamöter av socialnämnden i sin hemkommun.
En grundläggande princip i rättssystemet är att ingen ska kunna överpröva sina egna beslut. Det innebär att en nämndeman i en tingsrätt inte samtidigt kan vara nämndeman i hovrätten som ju är den instans som man överklagar till om man inte är nöjd med tingsrättens dom. Samma är förhållandet vad gäller förvaltningsrätt/kammarrätt. På den här punkten är Domstolsverkets bestämmelser mycket tydliga.
Vad Radio Östergötland grundade sin bedömning på var att ett fåtal nämndemän sitter med i tingsrätt och kammarrätt respektive förvaltningsrätt och hovrätt.
Men detta är ju inte oförenligt med det regelverk som råder, ty kammarrätten överprövar inte tingsrätternas domar och hovrätten överprövar inte förvaltningsrätternas domar. Sålunda kan Radio Östergötlands "avslöjande" bara betraktas som ett beklagligt misstag i arbetet och allmänheten kan känna fortsatt tilltro till det svenska rättsväsendet.
Vad sedan gäller kombinationen nämndeman/socialnämndsledamot ser jag ingen motsättning i detta. Det är numera bara ett fåtal enskilda ärenden som hanteras i socialnämnderna, men skulle den situationen uppstå att en nämndeman träffar på ett ärende i rätten som han/hon tidigare varit med om att handlägga i en socialnämnd är vederbörande jävig och får inte vara med och döma i det målet. Då inkallas i stället en annan opartisk nämndeman.
Meningen med förtroendevalda nämndemän är att dessa ska utgöra ett tvärsnitt av befolkningen både vad gäller, ålder, kön och yrkeserfarenhet. Att då utesluta vissa grupper av
människor bara för att de visar ett samhällsengagemang kan väl inte vara rätt väg att gå? Vad skulle vi vinna på att isolera nämndemännen från andra viktiga samhällsfunktioner? Är det någon som tror att vi då skulle få fram bättre lekmannadomare?
Vad vi behöver är aktiva nämndemän med stort samhällsintresse. Människor med livserfarenhet, men också unga som är införstådda med de värderingar som präglar dagens ungdom. Landets nämndemannaföreningar arbetar aktivt med utbildning och kompetensutveckling av sina medlemmar.
Vi vill ha en nämndemannakår som är kunnig, aktiv och orädd. Människor som är intresserade av sitt uppdrag, men också av samhällets utveckling utanför rättssalen.