Kommunen skyddar inte sällsynta växter
om sällsynta växter i Valdemarsvik
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett annat exempel är en rik lokal för den ytterst sällsynta revsvaltingen vid Skrickerums badplats där stranden blivit helt söndertrampad av betande djur. Revsvaltingen, vilken bara finns vid tre till fyra sjöar i hela Sverige, har minskat från cirka 100 till 5 exemplar. Slutligen kan nämnas en rik lokal för ljungsnärja i närheten av Skrickerum. Den växte utmed en liten väg på en sträcka av cirka 100 meter. För något år sedan drogs ett dike utmed vägen och arten är nu helt borta. Ljungsnärjan har sitt ursprung i gamla betesmarker och har minskat kraftigt de senaste decennierna.
Den tillhör vårt kulturarv på samma sätt som till exempel bronsåldersrösen och hällristningar. Jag lägger inget ansvar varken på markägare eller sommarstugeägare vilka säkert inte haft kännedom om växterna. De som bär ansvaret för det inträffade är istället Valdemarsviks kommun och länsstyrelsens miljövårdsenhet. Båda har informerats om växtlokalerna, men ingenting har gjorts för att informera markägare eller på annat sätt skydda växterna.
Vad jag vet gjordes den senaste naturvårdplanen för Valdemarsviks kommun i början av 1970-talet vilket borde vara tämligen unikt. En aktuell plan hade kanske kunnat förhindra det som hänt. De växter jag nämnt är de mest skyddsvärda som hela kommunen har/haft. Det finns ett riksintresse för att bevara dessa växter och där även Valdemarsviks kommun har ett ansvar.
I Valdemarsvik berömmer man sig över den fina naturen, men samtidigt pågår en utarmning av det mest skyddsvärda. Jag är inte imponerad över naturvårdsarbetet i kommunen. Det verkar ha låg prioritet.