Könsförtrycket är internationellt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Resonemangen härleds ur en kontext som är ett hopkok av fördomar och som saknar all form av verklighetsförankring: den svenska kulturen är den normala och ju längre bort från gränsen vi färdas desto större blir den hotfulla avvikelsen. Människor från olika kulturer kan inte fullt ut förstå varandra och leva tillsammans på grund av avgörande skillnader dem emellan som är permanenta och kvantitativt mätbara. Den som försöker visa på motsatsen är antingen blind eller naiv eller i bästa fall vilseledd av etablissemanget.
Och när en man mördar sin dotter är han genast kurd/muslim på löpsedlarna och varje kurd/muslim får förklara en gärning de själva inte förstår. Svenskhet idealiseras snart till en klanderfri identitet som kan förmå invandrarmannen att sluta förtrycka sin fru, bara han börjar adoptera den.
Men hur ser det då ut i vår oskuldsfulla svenska kultur? Var tredje vecka mördas en kvinna av sin manliga partner, vilket media naturligtvis ger individrelaterade förklaringar (psykiska problem, missbruk etcetera). Det är också ett faktum att långt fler svenska kvinnor våldtas och misshandlas eller diskrimineras privat och på arbetsmarknaden. Ändå talar vi aldrig om att det skulle finnas att systematiskt förtryck av kvinnor i den svenska kulturen.
För att komma vidare måste vi erkänna att könsförtrycket är internationellt, inte etniskt eller geografiskt specifikt. Och vi måste erkänna att alla män, medvetet eller inte, drar nytta av detta: att det män säger och gör värderas högre än om en kvinna hade sagt eller gjort samma sak. Och integrationsfobikerna måste sluta låtsas som att man talar för invandrarkvinnornas sak.
Om man gjorde det skulle lösningen inte vara att antingen skicka hem eller "försvenska" dem, för könsförtrycket frodas såväl på platsen där de föddes som i Sverige där de bor. Och först när vi finner förtryckets verkliga orsaker kan vi börja göra någonting åt det.