Norrköpings Tidningars journalist Annica Hesser har förtjänstfullt lyft frågan om könsstympade flickor och kvinnor. Enligt Unicef könsstympas mer än två miljoner flickor i åldrarna fyra till elva år världen över. Många gånger görs ingreppen helt utan bedövning och man tar det verktyg man har, en smutsig kniv, ett rakblad eller en glasskärva.
Förutom den obeskrivliga smärtan och skador på urinrör drabbas även dessa flickor av svårigheter att kissa, urinläckage, besvärliga menstruationer, svårigheter att blir gravid och psykisk ohälsa. Det innebär att hälso- och sjukvården träffar dessa flickor och kvinnor inom många verksamheter, till exempel vårdcentralen, 1177, barnkliniken, förlossningen eller urologen.
I NT den 18 mars kunde vi även läsa om att det finns stora kunskapsbrister om könsstympning inom vården. Denna bild stämmer överens med forskning i Sverige som visar att könsstympade kvinnor upplevdes skapa obehag för både kvinnorna och vårdpersonalen.
Kulturella skillnader och språkproblem orsakade ofta känslor av skuld, skam och olustkänslor när man varit i kontakt med vården. Vårdpersonalen, å andra sidan, upplevde ilska och sorg över ingreppet och stress över svårigheterna att kommunicera med kvinnorna.
Dessa exempel visar på betydelsen av en adekvat utbildning och riktlinjer till vårdpersonal. Det är oftast det mer långsiktiga komplikationerna till ingreppet som kvinnorna söker vård för. Vanliga gynekologiska undersökningar kan vara mycket plågsamma för dessa kvinnor.
Det är därför viktigt att man som vårdpersonal har en grundförståelse för vilka länder dessa kvinnor oftast kommer ifrån så att ämnet kan lyftas inför en undersökning. Utbildningsinsatsen måste tas fram i samråd med personalen för att fånga medarbetarnas behov av ny kunskap samt för att kunna identifiera var behovet är som störst i verksamheten.
I förlängningen kan det vara aktuellt med en mottagning i länet med specialistkompetens på problem orsakade av könsstympning efter förebild från AMEL-mottagningen, Södersjukhuset. Förutom att hjälpa de kvinnor som redan har utsatts för ingreppet handlar det även om att arbeta förebyggande för att förhindra att fler flickor utsätts.
Sammanfattningsvis föreslår vi följande:
• Att landstinget tar fram en anpassad utbildning till personalen för att de bättre ska kunna hantera de situationer som uppstår när det gäller könsstympning
• Att landstinget undersöker möjligheten och behovet av en specialistmottagning för att ta hand om skador som uppstått i samband med könsstympning. Förebild finns i AMEL-mottagningen på Södersjukhuset.
• Att i Miljöpartiets tidigare förslag om en starkare primärvård med muskler att göra folkhälsoinsatser mot befolkningen också inkludera ett arbete med att förebygga att könsstympning uppstår.