I mitten av juni kom Socialstyrelsens avslag i den principiellt viktiga frågan huruvida vi som utlandsstuderande ska få vikariera som underläkare i Sverige efter termin nio. Det glädjer mig att Socialstyrelsen inte längre diskriminerar oss för att vi inte tillhör en svensk fakultet. Den nya infallsvinkeln är att vi inte skulle få tillräcklig praktik under vår utbildning och hänvisar till siffran åtta jämte 40 veckor i Sverige. Var denna siffra är tagen i från är inte lätt att förstå då den är direkt felaktig. Jag finner det oroväckande att Socialstyrelsen fattar beslut som rör 3 000 utlandsstudenter med uppenbar brist på fakta.
Att Socialstyrelsen värnar om patientsäkerheten är något jag till fullo stödjer. Tyvärr har dagens rådande läkarbrist lett till en underbemannad vård där misstag begås. För att råda bot på detta så rekryteras läkare från utlandet eller så hyrs de in via bemanningsföretag. Läkarimporten leder ibland till språkbristningar med risk för missförstånd och att hyra läkare är väldigt kostsamt. Skattebetalarna för stå för notan och inte helt överraskande är det de sjuka som drabbas värst.
Det kan tyckas vara ett lyxproblem för oss berörda men frågan har uppenbarligen en större och viktigare tyngd. Att utestänga oss 3 000 läkarstudenter utanför den svenska vården är inget som bara berör oss. Vi vill och skulle kunna vara en tillgång för svensk vård där vi är en potentiell del till lösningen av den rådande bristen på läkare.
Att Socialstyrelsen värnar patientsäkerheten har lett till att svenska utlandsutbildade läkare har valt att göra karriär i andra länder. Om man påstår sig värna om patientsäkerheten bör man ta tillvara på de tillgångar som erbjuds. Själv ska jag arbeta som läkare i Finland då min kvalitativa praktik inte duger för att vårda svenskar.