Makthavarna har krossat allt som var tryggt
Otrygghet, och vilsenhet är vad vi ger våra barn; "mamma har inte tid, pappa har inte tid, vi måste åka och handla, sluta gråta så får du en ny leksak - tills vi en vacker dag inte kan blunda längre för hur tomma vi är - och allt brister". Är det verkligen så vi vill ha det?, skriver Monica L Bodling.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När alla etablerade partier förnekar alla problem, som vanliga människor upplever i sin vardag - är det då underligt att ett nytt oprövat parti lockar till sig alltfler sympatisörer? Kanske som en ren protest?
Under de senaste trettio åren har makthavarna, med liv och lust, krossat allt som var tryggt och bra i vårt land. Man krossade grunden för ett gott mänskligt liv. Man krossade familjen genom att ungkarlsbeskatta alla. Man krossade mödrarnas vård av sina barn genom att med beskattningen göra alla familjer bidragsberoende och bara ge bidrag till dem som snällt anlitar dagis. Man krossade alla goda traditioner och all god levnadsvisdom, genom att generationerna inte längre får tid tillsammans för att överföra det goda arvet från förfäderna. Detta är nu förlorat. Grunden är krossad.
Man har nu skapat en nation av rädda, hatiska, sjuka och ensamma främlingar, som saknar djupa och varaktiga relationer till någon annan människa. De som under sin barndom fostrats av ständigt nya främlingar, vet inte vad som fattas dem. De vet bara att något är fruktansvärt fel.
Våld, rån, misshandel och mord har blivit en normal del av vardagen.
Otrygghet, och vilsenhet är vad vi ger våra barn; "mamma har inte tid, pappa har inte tid, vi måste åka och handla, sluta gråta så får du en ny leksak - tills vi en vacker dag inte kan blunda längre för hur tomma vi är - och allt brister". Är det verkligen så vi vill ha det?
Nej, men så är det, tyvärr.
Det är de etablerade partierna, från höger till vänster, som har ansvaret för detta krig mot tryggheten. De fortsätter kriga och blundar för krigets katastrofala följder.
Med Orwells "nyspråk" kallar man kriget "jämställdhet". Den som vill värna våra traditioner kallas "osvensk". Att vårda spädbarn kallas "manligt".
Många av oss, som ännu minns hur det var en gång, vill ha tillbaka de gamla goda traditionerna. Vi vill ha trygga hem, där en mamma har råd att vara hemma hos sina barn och där mor och far får vara olika och komplettera varandra och samarbeta för familjens bästa.
De etablerade makthavarna har visat sin oförmåga tillräckligt länge. Kanske kommer svenska folket att protestera och ge dem underbetyg i nästa val?