Marknadsliberalism oavsett vem som vinner

- om socialdemokraternas politik

Norrköping2002-08-12 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så är det stora skådespelet i gång, det vill säga valrörelsen.
Statsminister Göran Persson har förvandlats från buffel till mys-Persson och myser gör han säkert när han tar del av de stigande opinionssiffrorna för socialdemokraterna.
Det är svårt att förstå dessa höga opinionssiffror. Visserligen har vi ingen opposition i landet värd namnet, men detta förklarar inte allt. Vi har under de senaste åtta åren med en socialdemokratiskt regering fått uppleva den största sociala nedskärningen i modern tid. Det är dokumenterat att klyftorna i samhället ökar. Skattetrycket för höginkomsttagare har minskat, men ökat för de med låga inkomster, det har blivit större maskor i det sociala skyddsnätet. Reformer som maxtaxan på dagis har bidragit till att öka klyftorna, liksom de skattesänkningar som gjorts. Ändå står Göran Persson där och talar om en traditionell socialdemokratisk välfärdspolitik.

Persson gör stort nummer av den borgerliga politik som förts i Stockholm, som gått ut på att privatisera så mycket som möjligt av den offentliga sektorn. Detta är ett stort skådespel inför väljarna.
Enligt Trygghetsrådets tidning är Sverige det land inom EU som gått längst i avreglering och privatisering av offentliga sektorn och detta har skett med en socialdemokratisk regering. I borgerligt styrda Stockholm står privata företag för 14 procent av kommunens drift, detta tar Persson varje tillfälle att förfasa sig över. Att motsvarade siffror i socialdemokratiskt styrda kommuner som Linköping och Norrköping är 13,7 procent respektive 12,8 procent har vi aldrig hört honom klaga över.
Vid EU:s toppmöte i Lissabon 2000 hårdlanserade EU:s regeringschefer inklusive Göran Persson något som ursprungligen var en Thatcheristisk politik och som kallas "Samhälle - privat i samverkan" för att snabba på avregleringarna. Detta betyder att företag, myndigheter, intresseorganisationer och så kallade frivilligorganisationer i allt högre grad på bekostnad av politiskt valda församlingar skall ta ett ansvar, för att i kooperativa strukturer utveckla och finansiera, till exempel utbildning, omsorg, infrastruktur och byggprojekt.
Dessutom bestämde världens handelministrar inklusive Leif Pagrotsky på WTO-mötet i Qatar i november 2001 att starta en ny förhandlingsrunda som syftar till att överföra i stort sett all offentlig tjänsteproduktion i privat regi.

Så oavsett om statsministern efter valet heter Göran Persson eller Bo Lundgren så blir det nyliberalt marknadstänkande som gäller det vill säga mindre stat mera marknad. Någon traditionell socialdemokratisk politik är det inte frågan om. För den som växt upp i den svenska välfärdens vagga, som stolt har flaggat för en svensk freds - miljö och u-landspolitik ute i stora världen, har världsbilden rasat samman. Demokrati, dialog, solidaritet, miljömedvetenhet, neutralitet, jämställdhet, fred och nedrustning är ord som inte gäller längre.
De har ersatts av öppna marknader, kapitalets fria rörelse, humanitära krig, arbetskraftens mobilitet, de frivilliga hjälporganisationernas ökade insatser och slutligen en total harmonisering av det politiska fältet. En av näringslivets så kallade tankesmedjor oerhört skickligt genomtänkt "smyg-totalisering" av samhället!
En ny världsordning med USA och EU som motor för globaliseringen och beredda att försvara tillgången till marknaderna och råvarutillgångarna med hänsynslös militär makt.
Orättvisorna och klyftorna i Sverige och världen ökar, medan champagnefesten för den politiska och ekonomiska eliten fortsätter bakom barrikader skyddade av starkt beväpnade kravallpolis. Uttrycket folkstyre är inte längre relevant. Makten tjänar makten!
Så ser det ut, allt medan statsminister Göran Persson och hans partikamrater åker landet runt inför det förestående valet och talar om traditionell socialdemokratisk välfärdspolitik.

Läs mer om