Reklampådraget inför tv-satsningen Mitt stora feta syrianska bröllop var enormt och förväntningarna skruvades upp till max. Jag minns mycket väl att den arameiska/syrianska nättidningen Bahro Suryoyo hjälpte projektledarna på Mastiff att få tag på arameiska/syrianska par för produktionen, vilket kanske var ett snedsteg.
Jag personligen hoppades på en mer jordnära och realistisk bild av syrianska bröllop utan att ta med just ytterligheterna och det avvikande. För handen på hjärtat; hur många av oss har varit på syrianska bröllop där brudgummen beställer sex limousiner till kyrkan och 14 000 rosor? Vem stövlar in som gubben i lådan hem hos fästmön och tar fram en diamantring som han skänker platoniskt utan anledning? Dessutom har man lyckats med konststycket att plocka in en kebabkock som ciceron som ska berätta för svenska folket om arameiska/syrianska bröllop.
Språkbruket i sig är löjeväckande med "mussolini" i stället för "limousin" och "svenska flocken"
i stället för "svenska folket". Det här är inget annat än genant med tanke på att vi araméer/syrianer har varit bosatta i Sverige i över 30 år nu. Kanske blir vi nödsakade att radera bort syrian och syrianska från cv:t för att få en chans till ett arbete i framtiden?
Visst är syrianska bröllop pampiga och vi tillhör en gruppcentrerad kultur där vi är många som delar sorg och glädje med varandra. Men i programmet går man till överdrift och likställer det arameiska/syrianska folket med fest, lyx, flärd och yta. Det saknas intelligens och en bakgrund till hur allt hänger ihop.
En irriterande detalj är när programmet så lättvindigt skildrar de påkostade bröllopen, men ger inga svar på hur araméer/syrianer finansierar dem. I sammanhanget måste jag upplysa om att många får arbeta hårt för att bekosta bröllopet och att en stor del av kostnaden finansieras av någon annan än brudgummen själv. Enligt sed får brudparet oftast pengar i kuvert som bröllopsgåva och med över 400 inbjudna gäster blir bröllopen i princip självfinansierade. Det här kan inte en oinvigd känna till och i de snabba klippen får tittarna en minst sagt skev bild av hur det verkligen förhåller sig.
Mitt stora feta syrianska bröllop är enligt min mening inget annat än ett antropologiskt menageri där man exponerar en etnisk folkgrupp på ett komiskt och orealistiskt sätt. Bildklipp och uttalanden kablas ut utan sammanhang eller analys. Dessutom skildrar man deltagarna på ett minst sagt inkonsekvent sätt och här borde faktiskt deltagarna själva ha sagt ifrån och besinnat sig i sina uttalanden. De skyltar med att de är kristna och kristna symboler är legio i programmet. Men det kristna och det andliga är tyvärr bara ett tomt skal. I stället är det utseende, fest och glamour som bestämmer tonen. Inkonsekvensen kommer naturligtvis av att den kristna tron ska samsas med deltagarnas självupptagenhet, vilket är en ekvation som inte går ihop.
Min rekommendation till deltagarna och andra ytliga araméer/syrianer är att ägna mer tid på språkträning i till exempel svenska än att lägga ned det på sminkningen framför spegeln eller på att tvätta rent bilen framför garaget.