Skolorganisationen i Söderköpings kommun är en het fråga. Där råder djup splittring inom och mellan partierna. Två skolor ska läggas ner och enligt majoriteten ersättas av en nybyggd högstadieskola. För att säkra elevunderlaget tänker man bilda en ny högstadieorganisation, från årskurs 6-9.
Skäl till detta är, enligt före detta kommunalrådet Senestads tes, att eleverna i årskurs 6 bör undervisas i språk av ämneslärare i stället för klasslärare för att nå goda resultat. Det är en slutsats utan stöd i skolforskningen, som den politiska majoriteten ändå köper rakt av.
Samtidigt som nedläggningen av två skolor skapar akut brist på elevplatser, är den planerade högstadieskolan tänkt att dimensioneras så stor att elevunderlaget inte räcker. Det tänker man avhjälpa genom att fem bygdeskolor får lämna i från sig sina sjätteklasser, för att de ska ingå i ett tidigarelagt högstadium. Verkar det här klokt och väl genomarbetat? Minst av allt!
Den gamla högstadieskolan, Berga, har i motsats till övriga skolor sedan länge fått förfalla. Avvecklingsbeslutet fattades innan ett alternativ hade mer än skissats.
Skälet till att bygga en helt ny högstadieskola, i stället för att bygga till Ramunderskolan tycks vila på idén om konkurrens mellan skolorna. Ett sådant bygge är minst sagt ett högriskprojekt. Det är svårt att tro att kommunens skattekraft skulle räcka för att ro ett så kostnadskrävande projekt i land.
Det ligger dessutom ytterligare komplikationer i förslaget. Kostnaden för skolskjutsarna ökar markant utan att bygdeskolornas kostnader minskar annat än marginellt. En nödvändig finansieringsväg blir snart nog nedläggning av fler skolor. Ett sådant mål har Senestad gett klart uttryck för. Man kan befara att alliansen fortfarande omfattar det.
För en högstadieskola krävs att ett betydande markområde reserverats. Det har vi inte sett ett spår av. Eftersom kommunen inte klarat av att hitta lämplig tomt för ny räddningsstation, är det svårt att tro att den skulle kunna lösa markfrågorna för ett helt skolkomplex?
Långt viktigare än att investera i ett skolbygge, borde vara att sätta till pedagogiska resurser för att lyfta högstadieelevernas studieresultat, som ligger oroväckande lågt. Viktigare är också att återställa vårdkvaliteten för barn och de äldre och bygga ut lokala kommunikationer och annan samhällservice.
Planerna för att beröva bygdeskolorna en så viktig del av elevunderlaget, som årskurs 6 utgör, vittnar om brist på politiskt ansvarstagande för hela kommunen. Halva invånarantalet bor i landsbygdsdelen och har redan sett nog av försämringar i samhällsservicen. Om folkmängden ska utvecklas enligt kommunens visioner bör detta omfatta även landsbygdsdelen. Bevarade bygdeskolor är då en viktig beståndsdel.
I en annan bygd skulle det kommande skolbeslutet ha väckt ett ramaskri. I Finspång slåss man helhjärtat för skolan i Byle. I Söderköping är det så tyst att man kan tro att kommunpolitiken är en fredad zon. Medborgarnas insyn och medinflytande i politiken måtte redan vara perfekt, eftersom tystnaden är så kompakt?