Om vad skall vi berätta?
- svar till Mattias Ottosson och Jörgen Rundgren
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De förklarar att manifestationen sprider kunskap om historien, ger möjlighet att se paralleller till de folkmord som faktiskt förekommer än i dag och att passivitet är farligt.
Jag konstaterade (NT 20 januari) - utifrån uppropet från 2002 - "att det är gott, men vilka är då dessa paralleller"?
Något svar fick jag naturligtvis inte, ty uppropets undertecknare anser sig ha ensamrätt på att vara tyst, medan man uppmanar andra att inte vara tysta. Och det är här skon klämmer.
Ottosson och Rundgren är notoriska smitare när det gäller det faktum att Norrköpings kommun har ett vänortsavtal med krigsstaten Israel. Det är i dag få svenskar som förnekar Israels besinningslösa och blodtörstiga politik gentemot Palestina och palestinierna. Ottosson och Rundgren verkade aktivt för att frågan om att bryta vänortsavtalet med Israel avfördes och överlämnades till glömskans och tystnadens arkiv. Som plattfiskar tryckte sig Ottosson och Rundgren mot marken; "frågan är känslig och det finns ingen anledning att ta i den" var budskapet.
Egentligen är det så att vi har ingen vänort i Israel. Jo, vi har en vänort, men vi har det inte, så därför har vi ingen vänort. Vi kan således inte säga upp avtalet, för det finns ju nästan inte, eller åtminstone finns det bara lite, så lite att det nästan inte finns eller ännu mindre syns. Vilken strålande logik, plattfiskarna! Ni är ett stort föredöme för skolungdomen. Frågan är bara i vilket avseende?
För att skriva under ett upprop - och därmed ge det någon form av tyngd - måste man själv ha legitimitet och moralisk resning.
Som alla vet har inte plattfiskar det. De simmar inte fritt utan har som man säger - ett kryptiskt beteende - och trycker företrädesvis mot botten. De kan inte ens resa sig upp, och "upprätt gång" är dem naturligtvis helt främmande.
Därför menar jag att det var fel att två plattfiskar skulle underteckna uppropet. Det sänder fel signaler och minskar kraften i protesten.
Skolungdomen kan bli förvirrade när de läser att samma personer säger att man skall vara både passiv och inte vara passiv. Jag menar att vårt uppväxande släkte behöver mer raka rör. Så att de inte blir vingliga och trycker sig mot marken.
För sanningen är ju den att plattfiskarna gav inte uppropet legitimitet, utan de försökte själva snika till sig legitimitet genom att skriva på det.