Respektera varandras perspektiv oavsett kön
Verklig jämställdhet uppnås först genom attitydförändringar. För Kristdemokraterna innefattas jämställdheten i den värdegrund som partiet står för nämligen allas okränkbara värde oavsett kön, ras eller etnisk bakgrund, skriver Yvonne Andersson (kd).
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi deltar alla i kampen mot de traditionella mönster som diskriminerar i samhället mellan män och kvinnor. Skillnader som idag oftast ger fördelar till män. För den skull kan jag aldrig, i dagsaktuell feministisk anda, påstå att alla mönster som missgynnar kvinnor har med makt att göra. Dessa kan också bero på historiska och kulturella förhållanden. På motsvarande sätt är det väl ingen som, efter den senaste tidens debatter, vill påstå att inte också kvinnor av och till kan utöva makt.
I kampen för den kvinnliga rösträtten fanns en vision om hur de kvinnliga perspektiven skulle komma till uttryck i samhällets utveckling. Det tog dock cirka 70 år från rösträttens tillkomst 1921 innan andelen kvinnor i Sveriges riksdag blev märkbar. I ett seminarium, som nuvarande talmannen anordnat, framkom den synpunkten från kvinnligt håll att det ser bra ut till det yttre med jämställdheten men att det ännu råder en attityd där män är överordnade och kvinnor underordnade. Män diskriminerar utan att märka det, menar vissa kvinnor. Andra menar att Riksdagen är en gammaldags arbetsplats och att det på sådana ofta råder manliga strukturer. Andra åter pekar på hur uppdragen fördelas och konstaterar exempelvis att av 17 utskottsordföranden endast fem är kvinnor.
Kvinnor representerar dock inte alltid de kvinnliga perspektiven och att fler kvinnor skulle garantera genomslag för dessa fungerar inte med självklarhet. Erfarenheterna tyder istället på att många kvinnor, som fått viktiga poster på grund av sitt kön, tenderat att följa mansnormen och anammat manliga perspektiv. Därför har vi fortfarande en dominans i riksdag, i näringsliv och offentlig förvaltning av normer med mannen som utgångspunkt.
Det väsnas mycket om jämställdheten där den inte finns. Där den finns gör den inte mycket väsen av sig. Den visas i respekten för människors olikheter och värderingar av dessa. Istället för att lugna samvetet med att det är 50 % av vardera könet borde vi respektera varandras perspektiv oavsett kön. Det finns män som är bärare av den omtanke och mjukhet som brukar ses som kvinnliga egenskaper och det finns kvinnor som saknar dessa förhållningssätt. Kvinnor tenderar ibland att underkasta sig manliga beteendemönster som tyvärr har en tendens att förstärkas när de övertar dem. Det perspektiv de för med sig har sällan något att göra med den äkta jämställdhet som visas i respekten och aktningen av det djupa i värdet av människors olikheter och respekten för olika tänkande.
Den verkliga jämställdheten sker i det tysta, den finns i människans väsen och handlar om djup respekt för varje människa oavsett kön. Den tar vara på såväl kvinnligt som manligt. Kvotering kan ha sitt berättigande i vissa fall för speciella insatser men kan ibland motverka sitt syfte och i värsta fall konservera diskriminerande mönster. Istället ska det kvinnliga och manliga värderas lika och detta följas upp som en del av den värdegrund ett modernt samhälle vilar på.
För Kristdemokraterna innefattas jämställdheten i den värdegrund som partiet står för nämligen allas okränkbara värde oavsett kön, ras eller etnisk bakgrund. Denna värdegrund kräver eftertanke, reflektion och handlanden i politikens vardag. Den går längre än till biologiskt kön, den kräver respekt för olikheter och tar vara på dessa som tillgångar. Verklig jämställdhet uppnås först genom attitydförändringar. Här krävs reflektioner kring djupt liggande beteendeyttringar och värderingar som sedan får konsekvenser i praktisk handling. I den andan måste man kraftfullt ta avstånd från uttalanden som att "män är djur".