Sjukdomsinsikt saknas i EU
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Masslakt och bränning av hundratusentals får, kor och grisar är ett beklämmande och oroande scenario. Man kan ana att avlivningsmetoderna vid dessa masslakter knappast följer djuretiska principer. De väldiga kadaverbålen som flammar runt om i Europa, gör bilden än mer grotesk. De ekonomiska konsekvenserna växer till oöverskådliga dimensioner. I synnerhet som man kan befara att krisen ännu befinner sig i inledande skede.
EU-kommissionen och dess kontrollbyråkrati har inte grepp om situationen. De enskilda medlemsländerna och omvärlden agerar utifrån sina olika särintressen. En livsviktig del av det fria varuflödet över gränserna bryter samman på några få dygn. Perspektiven är skrämmande.
Sett i backspegeln har flera av krisens element varit förutsägbara sedan länge. Fram till 1990 vaccinerades kreatur mot mul-och klövsjuka. Men den brittiska veterinärorganisationen lyckades lobba igenom en avveckling av vaccinationsprogrammet i EU. Det förlängde nämligen diagnosticeringstiden, eftersom djurens antikroppar kunde väsentligt försena smittfrideklaration av djurbesättningar.
Vaccinering gav god säkerhet och kvardröjande smitthärdar kunde kontrolleras och elimineras inom tre månaders tid. Lika fullt marscherade övriga europeiska länder patrull och slutade vaccinera. Vaccination sågs som ett exporthinder.
Sveriges motstånd mot inblandning av köttmjöl från kadaver har mött kompakt motstånd inom EU. Först de senaste månaderna har en omsvängning börjat märkas. Animalisk produktion och distribution har med EU:s jordbrukspolitik utvecklats alltmer storskaligt, efter industriellt mönster.
Trots den överväldigande pro-blembilden finns det liten chans för Sverige som ordförandenation, att ta initiativ till en ny europeisk jordbrukspolitik.
Låsningarna är för många och kraven på ersättning och kompensation från drabbade grupper för högljudda.
Fortfarande saknas full sjukdomsinsikt.