Skärgårdstransport dyrt för kustkommun
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under en treårsperiod har EU varit medfinansiär i ett projekt där vintertrafiken när så krävts skötts med svävare. När denna försöksperiod nu avslutats, vill landstinget inte bidra längre. Kustkommunerna Söderköping och Valdemarsvik, och i begränsad omfattning Norrköping, får därmed ensamma ta en ännu tyngre ekonomisk börda för kollektivtrafiken. De tre kommunerna har begärt stöd med 1,5 miljoner per år, hälften av den totala kostnaden tre miljoner kronor. För Söderköping och Valdemarsvik orsakas här en fördyring på 660000 respektive 560000 kronor utöver redan existerande kostnader.
Landstinget medfinansierar enligt den här konstruktionen bara bas-linjenätet, det vill säga de minst förlustbringande linjerna, de övriga får kommunerna ensamma ta ansvaret för.
Samtidigt som denna kostnadsövervältring sker, drabbas kommunerna av dramatiskt höjda avgifter till Länstrafiken.
Det är dramatiska kostnadsökningar som kustkommunerna drabbas av för att upprätthålla en någorlunda acceptabel kollektivtrafik. Vem som helst begriper att det inte är den lokala trafikens kostnader som ökar så här kraftigt. Kustkommunerna får bära en oacceptabelt stor del av pendeltågtrafikens kostnader, liksom av tunga investeringar som inköp av inte mindre än 200 nya bussar till Länstrafiken. Detta samtidigt som de ensamma får bära en allt större del av kostnaderna för glesbygdstrafiken.
I rader av skärgårdsutredningar, senast i Hållbar skärgård 1999, ställer sig länsorganen kraftfullt bakom åtgärder för bevarande och utveckling av skärgårdarna. En förutsättning är här en åretruntboende skärgårdsbefolkning, liksom fungerande service och kommunikationer. Det har man insett i län med jämförbara skärgårdar, som Stockholms och västra Götalands län.
Här satsar man stora resurser på kommunikationer och samhällsservice i sina skärgårdar.
Det är oroande att Östergötlands landsting markerar sitt avsteg från det nämnda skärgårds-programmet och dessutom förstärker den så vanliga attityden, att skärgården är länets baksida.
Det är ett illasinnat beslut landstingets styrelse fattat, vad har vi att vänta härnäst?