Som europaparlamentariker har jag haft möjlighet att verkligen engagera mig i kampen för mänskliga rättigheter i Vitryssland, Europas sista diktatur. Summerar jag förra året blir jag besviken. Efter "presidentvalet" i december 2010 har övergreppen mot oliktänkande ökat.
Jag blir mer ledsen än överraskad när jag läser att Lukasjenko från januari i år kommer straffa internetleverantörer som inte blockerar bloggar och hemsidor som tillhör oppositionen. Han kommer också straffa internetkaféer och andra mötesplatser som inte registrerar personuppgifter och loggar gästernas internetbesök, allt för att stärka sitt monopol på oberoende information.
I ett land där det knappt finns annat än statliga tidningar, radio och tv är detta så klart förödande för medborgarnas möjlighet att få oberoende information. Vi kan inte passivt se på när förtrycket skärps.
För det första måste EU:s sanktioner mot Vitryssland skärpas. Utöka reserestriktionerna mot vitryska tjänstemän och politiker som bidrar till förtrycket. Frys tillgångarna för fler företag och institutioner som staten är beroende av och bredda handelsembargot att gälla fler produkter och mer material. Det måste kosta att vara dum.
För det andra måste EU:s stöd till de vitryska medborgarna fördjupas. Utöka stödet till ideella organisationer i landet som arbetar för frihet och rättvisa. Hjälp de ytterst få kvarvarande oberoende medierna, efter januari i år är detta extra viktigt.
Underlätta för medborgare som utsätts för regimens förtryck och för de som vill arbeta och studera i EU. Det vitryska folket måste få veta att EU ger Lukasjenko kalla handen, men dem själva varma famnen.