Skolmiljön var inte acceptabel
- om Råsslaskolan
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med anledning av reportaget i NT lördagen den 11 januari som handlade om Råsslaskolan som någon slags förebild måste jag som förälder till barn i klass ett på just Råssla få kommentera detta.
Vårt barn började första klass hösten 2002 och redan efter ett par månader började man förstå att allting inte stod rätt till.
Barnet kom hem från skolan och berättade om händelser som skett under dagen och man kände att detta var så pass allvarligt att det inte gick att tolka som "barns fantasier eller kryddning av berättelser".
Ett föräldramöte var vid denna tidpunkt nära förestående och vi bestämde oss för att då fråga lite kring ordningen i klassen. Vid detta möte närvarade rektorn!
Vi blev förvånade över de svar vi fick. Det fanns nämligen inga som helst problem i klassen och denna tydliga förnekelse gjorde att man som förälder blev misstänksam då en så problemfri tillvaro verkade orealistisk. Dessutom var det en stor grupp föräldrar som under mötet också sa sig uppleva klassen som stökig.
Efter mötet fick klassen många besök av oroliga föräldrar och jag var en av de besökande.
Det man hörde och såg under de timmarna besöket varade var tillräckligt för att inse att den här skolmiljön för mitt barn var helt oacceptabel.
Strax därefter stängdes föräldrarna av från skolan. Vi fick inte längre besöka våra barn i klassen för det skapade otrygghet hos barnen som det hette.
Vi kontaktade rektorn och bad att få ett möte med denne som lovade att inom två veckor ge oss besked om vad som skulle hända.
Svaret som vi fick blev ett slag i ansiktet där man i stort sett beskyllde föräldrarna för att vara anledningen till problemen.
Vi kallade då till ett eget föräldramöte (utan lärare) där i stort sett alla föräldrar deltog för att diskutera hur vi skulle kunna komma till en lösning.
Föräldrarepresentanter utsågs för att föra vidare vår talan till lärare och rektor och där vi bland annat ville sätta upp ett besöksschema i tamburen så att föräldrarna kunde fylla i vilka dagar de kunde besöka klassen för att undvika flera besökande samma dag. Det blev tvärnobben!
Några besöksscheman ville man inte veta av.
Veckan efter får vi en inbjudan att delta i en föreläsning som rektorn från Rinkebyskolan skulle hålla och som bland annat handlade om att man ville få föräldrarna till skolan och att de måste bli mera delaktiga i skolvärlden.
Som grädde på moset får vi kort därefter ett besöksschema hemskickat där vi kunde vara så snälla att fylla i vilka dagar vi kunde ställa upp!
Den frustration och besvikelse man känner när man sedan läser artikeln i NT går ej att beskriva.
Vårt problem i klassen kvarstår, lärarna tycker att vi föräldrar lagt näsorna i blöt, rektorn tiger. I media framstår skolan som en förebild och rektorn som en hjälte. Hur mycket hyckleri ska man som kund i skolan behöva utstå?
NT kanske skulle skriva en artikel ur föräldrasynvinkel?