Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Borde inte kyrkan ha någon, som hälsar på då en människa drabbas av sorg, eller titta in till dem som sitter ensamma en liten stund då och då. Trodde i min enfald att det ingick i diakonissornas uppgift, men icke, så man undrar vad som hör till deras tjänst. Läste om trevliga sammankomster på julaftonen i kyrkans regi, väldigt trevligt, men vem tänker på dem som av olika skäl inte kan gå dit, de sitter där i sin ensamhet och får inte ens en blomma eller ett besök. Uruselt. Skärpning.
