Stoppa vindkraften i Hornsberg

Planerna på vindkraftsverksparken i Hornsberg i Valdemarsviks södra del fortskrider. Området för parken är glest befolkat. Så lämpligt, kan man tycka. I själva verket är det precis tvärt om. Det säger Åsa Carlson och Staffan Hellberg.

Norrköping2009-10-10 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den 20 augusti i år meddelades att Vattenfalls planer på vindkraftverk i Åsvedal i Valdemarsviks kommun lagts ner, eftersom där inte blåser tillräckligt. Men planerna på Hornsbergsparken i kommunens södra del fortskrider. Området för parken, som sträcker sig från just Hornsberg i norr till Åsvikelandet i söder, är glest befolkat. Så lämpligt, kan man tycka. I själva verket är det precis tvärt om.Området är unikt på många sätt och gränsar till ett stort naturreservat i öster och söder. Här finns som sagt lite folk men en rik flora och fauna. Tillsammans med naturreservatet är detta kanske Sveriges enda vildmark söder om Norrland och en av landets minst exploaterade skärgårdar. Det är ännu märkligt lite besökt men inom räckhåll för många människor, bara 23 mil söder om Stockholm. Området rymmer nyckelbiotoper, här pågår naturvårdsprogram, och delar av det har bedömts som natur- och friluftsvärden av riksintresse. Men vem vill dricka sitt medhavda kaffe under ett vindkraftverk? som man frågar retoriskt i Turist 2009:4. De planerade vindkraftverken, tjugo stolpar på en höjd av nästan 200 meter (vingarna inräknade) och med en rotordiameter på ungefär hälften, kommer att synas och - framförallt - höras långa vägar. Djur och fiskar kommer att störas av ljudet och skuggorna. Då ändras deras beteende varför även växtligheten förändras. Förändras den så ändras beståndet av insekter och fjärilar. Och så vidare. De människor som trots allt bor inom eller
i närheten av området kommer troligen att få olika stressymptom. (Se till exempel Bo Bergmans inlägg i NT 22 januari 2009.) Deras lidande måste räknas även om de är relativt få. Vattenfall lovar att ljudet som når bostäder inte ska överstiga lagstadgade 40 dB ens de mest blåsiga dagar. Men redan 40 dB är på tok för mycket för ett ihållande, lågfrekvent ljud. Det konstaterade vi under Vattenfalls demonstration i Långrådna (2/9). Att ljudet skulle "maskeras" av trädens sus som Vattenfall påstår är rena lögnen. Ljudet är klart urskiljbart och bara vetskapen om att det är ett onaturligt ljud gör det irriterande. Vi som är fritidsboende i trakten är det just för att här är tyst. Inga stora vägar, inga stora samhällen. Naturligtvis är vi positiva till förnyelsebar energi. Bygg gärna vindkraftverk men gör det på platser där den akustiska miljön redan är förorenad! Det är ont om tystnad.Förmodligen beror kommunens positiva inställning bland annat på att man hoppas på arbetstillfällen. När parken väl är byggd behövs tre man för underhåll, enligt Vattenfalls egna beräkningar. (Anläggningsarbetet kommer säkerligen att skötas av stora, icke-lokala entreprenörer.) Turismen i området skulle inte behöva öka mycket för att ge kommunen större intäkter och fler arbetstillfällen än vindkraftsparken. En gissning är att det skulle räcka med att de hus som nu står tomma köptes och användes som fritidshus. Den ökningen vore inte något hot mot naturen. Men det går inte att få både och, både vindkraft och turism.
Läs mer om