Sverige förtjänar bättre än stagnationskoalitionen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Allt detta hälsar, konstigt nog, regeringens företrädare som en fördel för Sverige. På fullt allvar hävdar man att en svag krona är en tillgång för den svenska ekonomin. Tanken bakom detta är att en svagare krona ger lägre priser på svenska exportvaror och tjänster. Vilket i sin tur leder till, tänker man, att Sverige kan exportera mer.
Nu är verkligheten annorlunda. Samtidigt som vi har fått ett lägre värde på den svenska kronan har vi också förlorat mer export än andra länder. Sverige har blivit en förlorarnation. Under högkonjunkturen höll vi någorlunda jämna steg med andra länders ekonomiska utveckling men i lågkonjunkturen, när företag krymper sin produktion, när export och import blir mindre, är det vi som är förlorarna.
Det beror i grunden på den ekonomiska politik som regeringen för. I praktiken lät man högkonjunkturen ersätta behovet av reformer. Det har lett till att svenska företags konkurrenskraft är sämre än i andra länder. Och det ser vi nu när varslen ökar, fabriker läggs ner och produktion flyttar utomlands.
När högkonjunkturen stod på topp märktes det inte så mycket av detta. Men vi skall ha klart för oss att Sverige inte klarade högkonjunkturen särskilt bra. Vi hade en tillväxt som var lägre än genomsnittet inom OECD-området.
Och vad värre är, trots högkonjunkturen blev inte ökningen av jobb så stor som regeringen berömt sig av. Sedan 1997 har sjukfrånvaron ökat med motsvarande 240 000 helårsjobb. Det motsvarar närmare 5 procent av den svenska arbetskraften. Det är mer än den redovisade öppna arbetslösheten. Tar man hänsyn till detta ser vi att den svenska sysselsättningen inte utvecklats särskilt framgångsrikt. Däremot har vi fått ett växande problem i form av sjukfrånvaro, problem både för enskilda människor, för samhällsekonomin och för de offentliga finanserna.
Det är mot denna bakgrund självklart att Sverige behöver reformer. Så att svenska låginkomsttagare inte längre blir världens högst beskattade. Så att fler huvudkontor och mer av forskning kan utvecklas och växa i Sverige. Så att sparande och investeringar i en växande utsträckning sker i Sverige, inte utomlands.
Vi behöver den bästa skolan och den bästa sjukvården. Vi behöver förändra arbetsmarknaden, från dagens stora AMS-koloss till ett system av många olika privata arbetsförmedlingar, en vettig och yrkesinriktad utbildning och en arbetsrätt som gör det lättare att anställa fler och som ger fler möjligheter att komma in på arbetsmarknaden.
Allt detta står i en direkt konflikt med vad vänsterpartiet och miljöpartiet vill göra för Sverige. Det vill förstatliga och reglera den svenska ekonomin och avskärma den från andra länders ekonomier, en uppfattning som de delar med stora delar av socialdemokratin. Men frågan är hur länge vi skall tillåta att Sverige släpar efter.
Sverige behöver den reformallians som de borgerliga partierna presenterat, inte den stagnationskoalition som vi sett under de senaste åren.