Niklas Lundström, ordförande för Vänsterpartiets ungdomsförbund i Norrköping, säger sig beskriva svensk flyktingpolitik och dess tillämpning
i sitt debattinlägg den 5/8. Det är tydligt att Niklas Lundströms kunskap om sakfrågan är högst begränsad. Hans påståenden är missvisande och obegripliga.
Som asylsökande i Sverige har man i de flesta fall hjälp av ett offentligt biträde för att föra fram sina asylskäl. Migrationsverkets beslut, som idag tar fyra månader i snitt, kan överklagas till en fristående svensk domstol, som kan ändra ett eventuellt avslagsbeslut på ansökan om uppehållstillstånd. Därefter har man i undantagsfall möjlighet att få sin sak prövad av Migrationsöverdomstolen. De beslut som fattas görs med den svenska utlänningslagstiftningen och internationella konventioner som grund. Att Sveriges asylprocess är human och rättssäker är något som påtalas av FN i många sammanhang. Det svenska systemet lyfts upp som ett föredöme – både vad gäller rättssäkerhet och mottagande.
Lundström lyfter Afghanistan som ett exempel där flyktingar tvingas tillbaka till krig och förföljelse. Framförallt de ensamkommande barnen är särskilt utsatta, skriver Lundström. Det är korrekt: de ensamkommande barnen från Afghanistan är en särskilt utsatt grupp, vilket också visar sig i Migrationsverkets beslut. 95 procent av ansökningarna beviljas. Motsvarande bifallsandel för vuxna afghaner ligger på 75 procent. Sverige har sedan många år varit en fristad för tiotusentals människor på flykt.
• Sverige är också det land i Europa som ger flest syrier skydd undan kriget, och samtliga syrier som kommer till Sverige beviljas i dag en fristad.
• Sverige tar emot över 50 procent av alla ensamkommande barn som söker asyl i Europa. Den absoluta majoriteten beviljas tillstånd.
• Sverige tar emot 30 procent av Europas totala andel av de så kallade kvotflyktingarna varje år (runt 1 900 personer).
• Sverige mottog, trots sitt läge i norra Europa, cirka 44 000 asylsökande personer förra året. I år räknas antalet sökande undan krig och förföljelse uppgå till 45 000. Det är rimligt att anta att dessa individer betraktar Sverige som ett land som värnar mänskliga rättigheter.
Faktauppgifterna talar sitt tydliga språk. Att som politiker jämställa den svenska asylprocessen med rasism vittnar inte bara om okunskap utan även om dåligt omdöme.