Tillståndet är mycket allvarligt
På anstalten i Kolmården sitter brottslingar som gjort sig skyldiga till våldsbrott av så pass allvarlig grad att det gav flera års fängelse. Tyvärr finns inte beredskap för att på ett bra sätt verkställa dessa interners domar, skriver Yvonne Andersson.
Kolmårdsanstalten. ARKIVBILD: HÅKAN SJÖSTRÖM
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I realiteten är det också interner med betydligt hårdare domar som sitter där. På grund av resursbrist tvingas anstalten att husera brottslingar som är dömda till upp till fem års fängelse. Av dessa är enligt uppgift dessutom ungefär 20 procent våldsbrottslingar.
Tyvärr finns varken beredskap eller verksamhet för att på ett bra sätt verkställa dessa interners domar. Anstalten tar inte det klientel den var avsedd att ta och de får inte pengar för behandlingsprogram. Detta är ett exempel på lågprisalternativ inom kriminalvården. Tyvärr är det inte det enda exemplet på dålig kriminalvård. Frågan vi bör ställa oss är om vi har råd med lågprisalternativ inom kriminalvården.
Det är helt nödvändigt att de som dömts för våldsbrott får behandling som kan leda dem bort från fortsatt kriminalitet. Dessa personer kan vara farliga för allmänheten och därför är det avgörande att kriminalvården sätter in resurser för att klienten ska kunna vända beteendet till att leva laglydigt, det handlar om trygghet.
Sysselsättningen på anstalten är till mångt och mycket byggd på självförvaltning. Med det menas driften av anstalten, fastigheten, mark och park, tvätt och mat. Inte ett ord nämns om vård. När jag besökte anstalten i mitten av juni tog jag upp frågan om vilken behandling de dömda fick. Svaret blev att det inte förekom någon behandling på anstalten. Man kan fråga sig hur ska man då få internerna bort från brottens bana? Hur ska vi då minska kriminaliteten i vårt samhälle?
Är det inte snarare risken att de intagna lär varandra hur man ska fortsätta på brottets bana? Vi kristdemokrater vill ta ett helhetsgrepp för att minska kriminaliteten. Det är aldrig för sent för en människa att börja om. Samhället måste passa på att påverka de intagna under tiden i fängelse så att de kan få en verklig chans till ett nytt, laglydigt liv.
Inte nog med att man på kriminalvårdsanstalten i Kolmården tar in klientel som dömts för annan typ av brottslighet, våldsbrott, till längre strafftid, fem års fängelse, utan dessutom erbjuder man alltså ett lågprisalternativ, ingen behandling. Det är bra att personalen efterfrågar resurser för att uppnå det långsiktiga målet. Nu måste budgetering ske som tillmötesgår de behov som personalen framfört.
Tillståndet på anstalten i Kolmården är mycket allvarligt. Här sitter brottslingar som gjort sig skyldiga till våldsbrott och bedrägeri av så pass allvarlig grad att det gav flera års fängelse. Kristdemokraterna har länge påpekat att hela kriminalvården måste satsa på både motivationsprogram och påverkansprogram för att få till stånd den förändring man vill åstadkomma. Kriminalvårdens långsiktiga mål måste vara att ingen ska återfalla i brott efter avtjänat straff. Det vore en samhällsekonomisk vinst av stora mått. Inte nog med det, det är en vinst för varje människa och långsiktigt det verkliga lågprisalternativet.