Tydligt alternativ kan vinna valet åt (s)
Istället för symptom bör socialdemokratin diskutera de verkliga utmaningarna. Två sätt att ta itu med arbetslösheten är dels gröna jobb och dels förkortad arbetstid. Det gäller för partiledningen att våga lyfta fram dem, skriver Klas Corbelius kyrkopolitiker (s) i Norrköping.
Statsminister Göran Persson i Björkvik. Socialdemokraterna måste vinna kampen mot arbetslösheten för att vinna valet, menade Göran Persson. Klas Corbelius (s) menar att gröna jobb och kortare arbetstid är vägen att gå. Foto: Krister Larsson/PRESSENS BILd
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Widar Andersson har sannolikt rätt i att socialdemokratin behöver en nystart. Genom att moderaterna närmat sig mitten och kallar sig "det nya arbetarpartiet" blir det allt mer uppenbart att socialdemokratin behöver visa upp ett tydligt alternativ för att ha en chans. Annars ges fritt spelrum för det allt vanligare argumentet att "låt borgarna pröva, nu när socialdemokraterna verkar sönderregerade".
Widar säger dock mindre om hur förnyelsen ska se ut. Den fråga som får störst utrymme i DN-artikeln är att socialförsäkringarna förvandlats till "ett slags alternativ medborgarlön". Widar hävdar att Göran Persson vill reformera, alltså sänka ersättningarna, men inte vågar då kritiken inom partiet (läs: LO) skulle bli allt för stark.
Jag är dock mycket skeptisk till Widars analys. Om vi vill lösa arbetslösheten är det dags att lämna diket om de lata arbetarna som måste tvingas ut, även om de är sjuka. Viktigare är att socialdemokratin skapar förutsättningar för en friskare arbetsmarknad där människor, till skillnad från idag, orkar jobba till pension.
Trots allt är socialdemokratin den politiska kraft som har störst möjlighet att göra något åt vårt samhälles stora utmaningar. Istället för symptom bör socialdemokratin diskutera de verkliga utmaningarna. Två sätt att ta itu med arbetslösheten är dels gröna jobb och dels förkortad arbetstid. Dessa idéer och många andra finns redan inom rörelsen. Det gäller för partiledningen att våga lyfta fram dem.
Den borgerliga kartellens tillfälliga framgångar ska nog sökas i ett mer allmänt missnöje, som handlar om arbetslösheten, men också nedskärningarna i välfärden, den orättvisa fördelningen, långsamheten i jämställdhetsarbetet, långsamheten i miljöarbetet, bristen på visioner, den inhumana hanteringen av flyktingar, bristen på kritik mot de mest nyliberala förslagen från EU.
Förhoppningsvis blir partikongressen ett avstamp för att med socialdemokratisk politik ge väljarna ett verkligt val. Om partiledningen vågar ta den striden så lär det bli tufft mot en samlad borgerlighet och dess medier, men det lär bli en rolig och oerhört viktig strid som kan vitalisera partiet och hela samhället.