Systembolaget inför just nu uppförandekoden BCSI bland sina producenter och leverantörer av vin. Men så länge inte arbetarnas röster görs hörda är risken stor att koden mest blir ett sätt för Systembolaget att putsa fasaden.
Arbetsdagarna på vinfälten är långa, mellan
7 och 19, sex dagar i veckan, ibland arbetar vi även på söndagar. Vatten och mat får vi ta med oss själva och oftast saknas både möjlighet till kylförvaring och tillgång till matplats.
Vi får betalt efter hur mycket vi skördar och tjänar ungefär 150 kronor om dagen. Pengarna räcker inte mer än till mat då familjerna ofta är fler än fem personer. Eftersom de allra flesta jobbar svart finns heller ingen sjukförsäkring om en olycka inträffar, rätt till mammaledighet eller pension.
Ett annat problem är att de industriella, ofta utlandsägda, odlingarna ersätter de små självförsörjande. Här i Mendoza, Argentinas främsta vindistrikt, täcks redan över hälften av jordbruksmarken av vinodlingar.
Inte sällan har storgodsägarna köpt mark med illegala papper och avhyst de reella ägar-
na som bott på och brukat jorden i generationer. Avhysningarna är ofta våldsamma, männi-
skor hotas till livet och bostäder rivs av maskiner.
När Systembolaget och de övriga nordiska vinmonopolen nu inför en uppförandekod hoppas jag och mina kollegor att de tar upp de här problemen med producenterna och skapar en instans dit vi arbetare kan anmäla missförhållanden.
Menar Systembolaget allvar med sitt etiska och miljömässiga arbete borde företaget också se till att deras vinleverantörer betalar en lön som vi druvplockare kan leva på och att de stoppar avhysningarna av småbrukare.