I juni 2012 beslutade, glädjande nog, ett nästan enigt kommunfullmäktige att göra Norrköping till en fristad för förföljda författare. Systemet med fristadsförfattare har sin bakgrund i fatwan mot Salman Rushdie för hans bok Satansverserna. Organisationen The International Cities of Refuge Network har idag fristäder för förföljda författare i ett 40-tal länder. Till gruppen ”författare” räknas också journalister, dramatiker och andra professionella skribenter som förföljs eller hotas på grund av sitt arbete och därför behöver en fristad.
I Piratpartiet i Norrköping tycker vi att det är orättvist att begränsa möjligheten till fristad till att bara gälla författare. Det finns även andra sorters konstnärer som kan vara i behov av skydd på grund av sin samhällskritiska hållning i ofria länder. Exempelvis filmskapare, musiker, satirtecknare och bildkonstnärer. Ett fall som väckt stor uppmärksamhet gäller den regimkritiska bildkonstnären Narek Aghajanyan från Armenien, som fått sin konst förstörd och blivit misshandlad. Bland annat gick Konstnärernas Riksorganisation ut och krävde att systemet med kommunala fristäder även skulle omfatta bildkonstnärer.
Det finns dock ingen speciallagstiftning för fristadsförfattare; rent juridiskt hanteras det helt inom ramarna för de regler som gäller för utländska medborgare som bjuds in till Sverige. Det finns således ingenting som hindrar att Norrköping redan idag utökar fristadssystemet till att omfatta fler konstformer än den litterära, och utökar det samarbete som idag finns med Svenska PEN till att omfatta fler organisationer för konstnärer.
Piratpartiet sitter inte i kommunfullmäktige i Norrköping, och kommer troligen inte att göra det förrän efter valet i september 2014. Därför lämnar jag – för Piratpartiet Norrköpings räkning – istället in ett medborgarförslag till fullmäktige om att utöka fristadssystemet i Norrköping till att omfatta alla sorters hotade konstnärer. Inte bara författare.