Karin Enström (M) skriver positivt och konstruktivt om att stödja demokratirörelserna
i Nordafrika, men bakom honnörsorden lyser en skrämmande analys fram.
Demokrati- eller frihetsrörelserna i Nordafrika och Mellanöstern är en lika överraskande som glädjande händelsekedja.
Enström skriver att Västvärlden, enkannerligen Sverige, EU och Nato, "måste lära av de misstag som begåtts i Nordafrika och Mellanöstern". Frågan är då vilka misstag Enström anser ha begåtts?
I lärdomarna tycks åtta Jas-plan ingå, för att implementera mänskliga rättigheter. Redan Bonapart förklarade att bajonetter kan används till mycket, men man kan inte sitta på dem (det vill säga skapa varaktiga förhållanden).
Det är rena hyckleriet att hävda att Nato- och Jas-planen skyddar civilbefolkningen. Gadaffi framträdde på 1960-talet som en framstegsvänlig nationalist, men hans styre har utvecklats till diktatur. Emellertid gör den obsoleta och konserverande klanstrukturen i Libyen att diktatorn har ett visst stöd, utöver det från säkerhetspolis och specialstyrkor.
Gadaffimotståndarna var snabba att ta till vapen. I dag är det inte dessa motståndsmän som driver den militära kampen, utan Nato. Och antalet lik växer, för att inte tala om flyktingtragedin, kring en miljon gästarbetare som inbördeskriget drivit iväg, och få tar ansvar för. Allra minst Nato.
Genom EU-Med*-avtalen har ett stort antal politiska skurkar runt Medelhavet fått stöd och hållits bakom ryggen. Låt mig påminna om:
I&tempmargin;srael och Marocko. Världens enda kvarvarande kolonialmakter. Deras folkrättsbrott är oräkneliga, med etnisk rensning, markstöd, massfängslande och mördande en masse.
&tempmargin;Mubarak och Ben Ali har backats upp 100 procent av USA och EU.
&tempmargin;Och förflyttar vi oss till Gulfstaterna möter oss rena mörkret. Det hördes inget från EU och Nato när saudiska trupper gick in i Bahrein.
Vill Enström skicka Jad att övervaka Israel, Marocko, Saudiarabien? Jag tror inte det. Bara vissa skurkar tycks vara "värda" att bli störtade av Nato.
Men vi har ännu värre exempel på Natos så kallade stöd till demokrati och mänskliga rättigheter:
Saddam Hussein var en slaktare, men han kom aldrig i närheten av USA:s med fleras bedrift: Bortemot 1 miljon dödade irakier och 4 miljoner i landsflykt.
Störtandet av en diktator kan aldrig vara värt det priset, Aldrig!
&tempmargin;Afghanistan våldtogs av Sovjet, sedan av de Pakistan-USA skapade Talibanerna, och nu av utländska legoknektar från Nato. Även lilla Sverige deltar. Få experter tror på en militär "lösning".
Den franske fysikern och skribenten Jean Bricmont har i boken Humanitär imperialism (Karneval förlag 2007) visat hur hundraåriga koloniala tänkesätt tillämpas idag med demokrati och mänskliga rättigheter som förevändning.
Vi lever i en krigisk tid. Det är mycket farligt, och vi dras in alltmer.
Sverige måste överge sitt "insatsförsvar" (=anfallskapacitet), rusta upp ett starkt svenskt territorialförsvar, återinföra värnplikten "i lämplig form" för både män och kvinnor. Vi skall inte kriga under Natos och EU:s flaggor. Vi ska inte delta i att sprida död och elände runt värden under tal om demokrati och mänskliga rättigheter.
Bakom Karin Enströms (M) staplande av honnörsord hör jag dånet från bombkrevader och känner likstanken.