På ledarplats i NT 5/7 tas Vänsterpartiets modell för en välfärd fri från kommersiella intressen upp. Det konstateras att Vänsterpartiet skulle vara emot företagande och valfrihet.
Det är helt felaktigt. Vi har ingenting emot att människor väljer vilken vårdcentral de ska gå till eller äldreboende man vill söka sig till.
Tvärtom ser vi gärna flera olika slags utförare; föräldrakooperativ, ideella organisationer och offentliga verksamheter med olika inriktning. Det är en märklig syn att människors valfrihet skulle vara beroende av företagens möjlighet att ta ut skattepengar i vinst. Välfärden ska finnas till för människor, inte för att öppna upp nya marknader för olika bolag med andra intressen.
Ledaren frågar sig varför inte andra varor och tjänster omfattas av modellen. Anledningen är att det är stor skillnad mellan att bedriva exempelvis IT-service och att hjälpa äldre eller vårda sjuka. Omsorgen om en människa i livets slutskede går inte att mäta på samma sätt som annan slags service. I många branscher kan konkurrens driva fram teknisk utveckling som ger lägre kostnader, men i större delen av välfärden är det
sällsynt, en lärare kan aldrig ersättas av fler och bättre maskiner.
Välfärden är en rättighet på ett helt annat sätt än andra varor på en marknad. Som patient ska vi kunna lita på att läkaren ordinerar det vi verkligen behöver, utan någon baktanke om vad som är mest lönsamt. Det gör att det vinstdrivna företagets försök att pressa kostnaderna där utgör en risk för lägre kvalitet snarare än en sporre till
positiv effektivisering.
Vi har ett ansvar för att värna varje skattekrona. Vårt fokus måste därför ligga på att förbättra villkoren för personalen och erbjuda en välfärd med god kvalitet. När vi vänder oss till vården ska vi kunna lita på att vi alltid bemöts utifrån de behov vi har. Och de drygt åtta miljarder kronor som årligen försvinner till vinster åt välfärdsföretagen skulle istället kunna användas till det de var
avsedda för.