Var rädd om era öron!
*.svar till Gösta Högström, NT Debatt den 15 november, om ljudterror
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Inte bara i lokaler plågas man av dum musik. Det händer att man sätter sig framför tv:n för att se ett naturprogram eller en dokumentärfilm. Ofta sitter jag då med fjärrdosan i hand för att kunna tona bort oljudsmusiken mellan pratinläggen. Det är obekvämt, om man missar en del av talet. Jag tycker att det är helt idiotiskt med stark musik då kameran går ute i vildmarken eller under vattnet.
Till och med i upptakten av en nyhetssändning lägger man på störljud så att många av oss hörselskadade missar rubrikerna. Samma är det med radion, ibland kanske man knäpper på för att höra en nyhetssändning. Före och efter nyheterna har man det där igen, det är tydligen så viktigt att ösa på med oväsen så man kan inte tona bort det ens under påannonsering eller avannonsering av program. Jag tycker om musik, men inte vad som helst, och jag vill välja själv.
Jag kan inte annat än beklaga unga människor som inte förstår att vara rädda om sin hörsel. Jag fattar inte heller att de kan tycka det är njutbart med så höga volymer som man nu har i bilarna, på diskotek och restauranger. Jag vet hur det är, har gått kontroller med ljudmätare. På stenåldern alltså, då jag och jämnåriga var med i svängen, då tycke vi det var trevligt att kunna prata med varandra, över bordet eller på dansgolvet. Vad gör man nu istället, skriker man åt varandra om man vill något?
Själv ådrog jag mig hörselskadan för 40 år sedan, då jag under många åttatimmars skift hade tillsyn av några ångturbiner på en industri.
Det dröjde 25-30 år tills skadan blev besvärande. Och ett är säkert det finns inga hörapparater i världen som kan ersätta en naturligt fin hörsel!