Var vaksam mot det nya Ryssland

Ryssland är inte en demokrati, hur mycket vi än tiger om det eller undviker frågan i den svenska debatten. Ryssland arbetar på att axla Sovjet-unionens roll i världspolitiken. Det skriver Rolf K Nilsson (M).

Foto: SERGEI KARPUKHIN

Norrköping2009-12-23 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med en god historieuppfattning och en lika god kännedom om hur det politiska resonemanget går borde många händelser i vår omvärld inte alls vara så överraskande som de uppenbarligen har varit för många. För ett land i vår direkta närhet är historiesynen och hängivenheten för att förmedla den "korrekta" historien högt på prioriteringslistan. Jag tänker då på Ryssland. Till skillnad mot många andra länder, inte minst Sverige, lever man aktivt med historien. Den är levande och i många fall medvetandemässigt rent parallell med livet idag. På det ryska försvarsministeriets hemsida presenteras en historieuppfattning som borde resultera i vaksamhet. Den ryska militären av i dag är mycket kritisk till de finska insatserna under andra världskriget mot Sovjetunionen. Bilden är enkel och propagandistisk - Finland agerade som tysk satellit. Finland anklagas för att ha behandlat ryska krigsfångar "extremt hårt och brutalt". Och för att ha "inriktat sig" på "utrotning" av den ryska befolkningen i de av Finland erövrade områdena. Med ett underliggande hot, konstateras i slutet av samma hemsidestext att "Emellertid föredrar många finska politiker (och inte bara finska och ej bara politiker) att glömma lärdomarna av det gångna kriget, eftersom det moderna Ryssland inte är Sovjetunionen. Ett synnerligen allvarligt misstag. Ryssland är alltid Ryssland, oavsett vad hon kallas." Det talas också om "befrielsen av de baltiska sovjetrepublikerna", som i själva verket handlade om en återockupation. Men det handlar inte bara om historia. Enligt norsk media ser det ut som att det för andra året i rad blir rekord i antalet överflygningar av ryskt bombflyg över norskt territorium. Läget påminner om det som rådde före 1989. Ryssland planerar att bygga fem nya hangarfartyg. Intresset att så snart som möjligt köpa franska landstigningsfartyg av typen Mistral är stort. Till detta kommer ytterligare fartyg som man vill bygga på licens i Ryssland. Landstigningsövningar i Svarta havsområdet och i Östersjöområdet prioriteras allt mer av den ryska krigsmakten. Den ryske marinchefen konstaterade för en tid sedan att om Ryssland haft tillgång till Mistral vid invasionen av Georgien skulle den tagit 40 minuter istället för 26 timmar. De för några månader sedan genomförda Zapad- och Ladogaövningarna i Östersjön visar att Ryssland redan i dag har en betydande förmåga när det gäller luftlandsättning av större enheter, såväl trupp som fordon. Den 1 december förklarade president Medvedev att man från rysk sida ämnar bistå ryssar utomlands och se till att deras rättigheter inte kränks. Från rysk sida är det prioriterat att försvara etniska ryssar utomlands. Den sovjetnostalgiska kulturen lever och hyllas i Ryssland. Josef Stalin prisas som en stark ledare på sina håll och Röda Arméns insatser sveps in i okritiska hyllningar. Ryssland är inte en demokrati, hur mycket vi än tiger om det eller undviker frågan i den svenska debatten. Ryssland arbetar på att axla Sovjetunionens roll i världspolitiken. Energiexporten och Europas växande beroende av rysk energi bidrar till detta. På den militära sidan råder ingen tvekan och inriktningen är tydlig. Östersjöområdet är politiskt hett och riskerar med den ryska upprustningen att bli militärt mycket känsligt.
Läs mer om