DEBATT: Varför erkänns inte folkmordet på assyrier/syrianer och kaldéer?

Den stora Förintelsekonferensen för två år sedan syftade till att erinra om nazisternas förintelse av judarna. Det räcker dock inte med att erinra om förbrytelser för att förebygga och förhindra dem. Därtill krävs att man studerar fler folkmord och undersöker varför de inträffar.
Ett folkmord under 1900-talet, vars orsaker undersökts i ringa utsträckning och som hotas att trängas ut ur historien beroende på att det inte erkänns i landet där det inträffade, är folkmordet på armenier, assyrier/syrianer och kaldéer i det Ottomanska riket 1915-22.
Till Förintelsekonferensen var den idag självständiga staten Armenien inte ens inbjudet. Men väl Turkiet. Under dessa år mördades systematiskt mellan 1,5-2 miljoner armenier, assyrier/syrianer och kaldéer. Folkmordet på dessa folkgrupper ingick som ett led i den ultranationalistiska ungturkiska regeringens politik att etniskt rensa landet från kristna minoriteter eller turkifiera dem och samtidigt göra till syndabockar för att det gick dåligt i kriget.
Turkiet deltog på Tysklands sida i första världskriget. Efter kriget stod de båda kolonialmakterna England och Frankrike beredda att stycka upp resterna av det Ottomanska riket mellan sig. Av detta blev dock intet. Under Kemal Ataturks ledning lyckades man driva ut kolonialmakterna och bilda dagens Turkiet.
Hela denna långa historia av sönderfall under den ottomanska tiden och kampen för skapandet av dagens Turkiet har medfört turknationalistiska krafter idag som är fortfarande mycket starka i landet.
De är så starka att man på olika sätt försöker dölja den blodiga historia som utgjorde förspelet till uppkomsten till dagens Turkiet. Man försöker dölja historien genom att tala om det så kallade folkmordet.
Att detta folkmord inträffat torde vara ovedersägligt. Den framstående historikern Arnold Toynbee sammanställde en diger dokumentsamling av vittnesmål - The Treatment of Armenians in the Ottoman Empire 1915-16; Documents presented to Viscount Grey of Falloden by Viscount Bryce - om vad som hände med armenier, assyrier/syrianer och kaldéer under de första åren av folkmordet.
De vittnesmål sammanställts kommer från medborgare från länder som inte deltog i kriget. Den första utgåvan var delvis censurerad med hänsyn till att flera människor fortfarande var verksamma i det Ottomanska riket.
Idag finns Toynbees stora rapport utgiven i ocensurerat skick. Det är en förfärande läsning om hur armenier, assyrier/syrianer och kaldéer slås, skjuts, sticks och bränns ihjäl - såväl män som kvinnor och barn.
Idag uppgår antalet armenier till cirka 20000. Assyriern/syrianerna och kaldéerna är ungefär 20000. Omkring tre miljoner armenier lever idag i Armenien. Cirka fem miljoner lever i andra delar av världen. Utanför Turkiet bor det också några miljoner assyrier/syrianer och kaldéer. I Sverige lever 70000 assyrier/syrianer och kaldéer. Alltså fler än i Turkiet.
Anledningen till detta är att turkiska regeringar bedrivit en intensiv turkifieringspolitik som drabbat dessa folkgrupper hårt. Denna politik har efter bildandet av Turkiet också kommit att drabba kurderna. Den nationalistiska politiken är förbunden med omfattande brott mot mänskliga rättigheter riktade mot landets minoriteter - idag främst mot kurderna.
Frågan om folkmordet på armenierna behandlades i den svenska riksdagen. Utrikesutskottet skrev i ett betänkande:
Utskottet menar att det är angeläget och nödvändigt med en officiell redovisning och erkännande av folkmordet på armenierna. 1985 fastslogs i FN och i Europaparlamentet att det ottomanska riket begått folkmord på det armeniska folket i början av detta sekel.
Utskottet anser att ju större öppenhet Turkiet visar beträffande sitt förflutna desto mer bidrar det till att stärka Turkiets demokratiska identitet. Det är därför viktigt att det genomförs förutsättningslös oberoende internationell forskning om det folkmord som drabbat den armeniska befolkningen.
Det vore av stor vikt om det kan utvecklas en ökad öppenhet och historisk förståelse för händelserna 1915 och därefter. En förbättring härvidlag torde även få betydelse för stabiliteten och utvecklingen i Kaukasusregionen i sin helhet.
Utskottet var enhälligt. Detta svar blev följaktligen, riksdagens ståndpunkt i frågan om folkmordet på armenierna i Turkiet. I betänkandet sades dock inget om att folkmordet även drabbat assyrier/syrianer och kaldéer. Assyrier/syrianer och kaldéer påpekade detta för vänsterpartiet som var det parti som tagit upp frågan om folkmordet. Vi beslöt att rätta till detta förbiseende.
En ny flerparti motion skrevs året därpå. Men tänka sig. Av någon anledning kunde socialdemokratin och även representanter för andra partier inte ta ställning på samma sätt för assyrier/syrianer och kaldéer som armenierna.
Det var samma folkmord. Dokumentationen var densamma. De partier som röstade emot motionen presenterade i debatten en argumentation som enklast beskrivs som en intellektuell härdsmälta.
Varför detta lappkast? Jag kan bara gissa. Var det därför att Sverige var ordförande i EU vid tiden för debatten? I så fall är det inte mycket kvar av den stridsbarhet i utrikespolitiken från Olof Palmes tid.

Debatt: Varför erkänns inte folkmordet på assyrier/syrianer och kaldéer?