Varför så tyst om orättvisor mot mödrar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men varför så tyst om de skriande orättvisor som två grupper kvinnor utsatts för: Dels de akademiska mödrarna, dels tonårsmödrarna. Deras månadsinkomst är när de är hemma med sina bebisar 60 kronor om dagen, det vill säga 1 800 kronor i månaden och det före skatt.
Den 16 december vände jag mig till Göran Persson i en debattartikel i NT och bad honom svara på hur han har tänkt att dessa människor skall existera. Inget svar har hörts från det hållet.
Därför vänder jag mig nu istället till värdarna vid EU-mötet i Norrköping, Margareta Winberg och Ingela Thalén.
-Ni har ju båda just jämställdhet och social välfärd som ledstjärnor. Dessutom värnar ni båda, om jag förstått saken rätt, liksom er partiledare, om att människor skall studera och för att fler barn skall födas.
Skulle ni våga skaffa ungar inför framtidsutsikten att betala mat, hyra och så vidare på 60 kronor om dagen? Det vågar i alla fall inte de flesta akademiker. Bland annat därav låga födelsetal i de grupperna.
Den som arbetat sammanhängande minst ett halvår får i dag dessutom 80 procent av inkomsten under föräldraledigheten.
Men akademiker kan bara jobba under loven. Det blir inga sex sammanhängande månader.
Samma gäller tonårsmödrarna. De går ju också i utbildning.
Nu ber jag er, Margareta Winberg och Ingela Thalén att svara på två frågor:
- Vad tänker ni göra åt eländet?
- När tänker ni agera?
Mitt förslag är i dag, som i min tidigare artikel, att ni ger också akademikerna 80 procent på det som är deras inkomst, det vill säga studielån och studiebidrag. Förslaget har jag fått från en av de akademikermammor, som just nu slåss för sin existens med en baby i famnen.