Västs rovfiske skapade piraterna

Det är lätt att se piraten i andra människor, det är mycket svårare att se den i sig själv. Vem är det egentligen som plundrar och förgiftar för egen vinning? Det skriver Bengt Cete, med anledning av fartygskapningarna utanför Somalia.

Foto: Sergeant Mats Nyström / Combat Camera

Norrköping2010-02-09 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Några av de mer uppmärksammade händelserna under 2009 var kapningarna av fartyg utanför Somalias kust. Civila obeväpnade fraktfartyg kapades av somaliska pirater som tog båtar och besättningar till fånga och krävde stora lösensummor för att släppa människorna och fartygen fria. Västvärldens reaktion på detta var att skicka dit örlogsfartyg för att skydda fartygen och fånga banditerna.Jag vill på intet sätt rättfärdiga att människor sätter sig över lagen och tar folk och fartyg till fånga - i en demokrati och rättsstat äger staten monopol på rätten att utöva våld. Men ser man till bakgrunden till det som hände - och fortfarande händer - ser man snart att krigsfartyg inte är lösningen på problemet.Havet utanför Afrikas horn var tidigare rikt på fisk och kunde försörja en ganska stor lokal fiskeflotta. På nittiotalet plundrades vattnen av utländska industrifiskeflottor och fisken försvann, därtill förgiftades vattnen av kemiskt avfall från i-länder som olagligt dumpades i havet. Den söndertrasade fattiga somaliska staten kunde inte skydda sig mot dessa övergrepp - det var då man hade behövt de främmande örlogsfartygen som skydd mot pirater.Resultat blev att de lokala fiskarna blev av med sin försörjning och sin viktigaste källa till protein. I sin fattigdom beslöt då några av dem att utnyttja sina båtar och sitt sjömanskap för att kapa fartyg.Grundorsaken till sjöröveriet ligger alltså i genuin fattigdom som orsakats av västerländska pirater. Mot fattigdom räcker inte krigsfartyg - de kan bara bekämpa symptomen. Vill man lösa problemet och skapa ett hållbart samhälle måste man styra över alla de hundratals miljoner kronor den militära insatsen kostar till fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling till lands och till sjöss.Det är lätt att se piraten i andra människor, det är mycket svårare att se den i sig själv. Vem är det egentligen som plundrar och förgiftar för egen vinning? Jo, det är ju vi, som redan har mer än någon kan begära, som i vår ständiga jakt efter ännu mer fortsätter att överexploatera naturens tillgångar och våra medmänniskor. Egoism och girighet kan aldrig vara grunden för ett hållbart samhälle. Hållbarhet måste bygga på solidaritet med de fattiga folken, med de kommande generationerna och de andra arterna på planeten jorden.Annars är vi ju bara pirater allihop.
Läs mer om