Maud Olofsson har fått mycket kritik för att hon inte avstyrde köpet av holländska Nuon, men kritiken är orättvis. Teoretiskt kunde hon handlat annorlunda, men det hade orsakat ännu större fördömmande från den politiska oppositionen. Hon hade med all rätt blivit hudflängd för ministerstyre. Statsägda bolag, liksom privata, har ju styrelser som ska besluta i ärenden som ligger utanför den operativa ledningens befogenhet. Näringsdepartementet ska inte diktera, hur statliga bolag ska agera i enskilda sakfrågor.
Under den socialdemokratiska regeringen utfärdade riksdagen 2006 direktiv om att Vattenfall skulle expandera inom området fossil energi i Europa. När möjligheten att förvärva Nuon uppstod, så kunde Vattenfalls styrelse inte motstå frestelsen att bli en stor europaaktör i linje med direktiven. Köpet rekommenderades av dyra och välrenommerade investmentbanker och genomfördes i februari 2009. Flertalet styrelsemedlemmar vid tidpunkten för beslutet var akademiker och tungviktare inom svenskt näringsliv, bland annat den tidigare socialdemokratiske näringsministern och nuvarande styrelseproffset Anders Sundström. Ordförande var den i Industrisverige välkände Lars Westerberg.
När diskussionerna om det eventuella Nuonköpet pågick, så hade näringsdepartementet en analytiker, som hette Elsa Widding. Hon hade som uppgift att bl a beräkna de ekonomiska konsekvenserna av det eventuella köpet av Nuon. Hon kom fram till att priset var för högt, eftersom det antagna elpriset var orealistiskt. I ett inlägg publicerat 140408 skriver hon följande:
”Jag anser, att styrelsen bär det fulla ansvaret för förvärvet av Nuon. Den saknade kompetens och lät sig vilseledas av bolaget och dess rådgivare. Styrelsen ställde uppenbarligen inte en rad viktiga frågor och ägarens representant i styrelsen valde att inte sätta sig upp emot en i övrigt enig styrelse. Om styrelsen under ledning av den erfarne Lars Westerberg saknade kompetens att sätta stopp för köpet av Nuon, så kan man inte vänta sig, att den ansvariga ministern Maud Olofsson ska ha den kompetensen. Hur skulle Olofsson kunna veta, att ordföranden och ägarens representant i styrelsen inte förstod vad man tog beslut om?”
Den politiska oppositionen utnyttjar varje möjlighet att kritisera regeringen och dess agerande. Det är ingalunda förvånande. Vad gäller Vattenfall och dess olyckliga köp av Nuon, så är det bolagets styrelse och dess rådgivare som bör kritiseras och inte dåvarande näringsminister. Vad gäller den omdiskuterade informationen till det ”inre kabinettet” har jag för närvarande ingen bestämd uppfattning.