Svenska kreativa företags skydd mot inhemska kopiatörer är bräckligt och de är även i underläge gentemot utländska konkurrenter, som spelar enligt fördelaktigare spelregler. Det är hög tid att dessa företag får möjlighet att kommunicera med sina IP-jurister på rättvisa villkor.
De kreativa branscherna får allt större betydelse för svensk ekonomi. Sverige har redan hög internationell status inom teknik, design, musik och mode. I takt med detta växer betydelsen av Intellectual Property (IP): patent, varumärken, designskydd, och upphovsrättigheter. Därför att affärsmodeller som bygger på investeringar i ny teknik, design, musik eller mode inte kan vara hållbara om det är fritt fram att kopiera. Därför finns IP, för att kreativa företag ska kunna konkurrera på rättvisa villkor mot företag som kopierar.
IP är dock komplicerat, och svenska företag har behov av hjälp med dessa frågor. Sådan finns, både egna anställda experter och fristående konsulter. Och liksom vid annan juridisk rådgivning måste uppdragsgivare och experter kunna kommunicera fullständigt med varandra, vilket bara kan ske om uppdragsgivaren kan vara säker på att informationen inte förs vidare för att hamna hos någon konkurrent.
Inom andra områden löses detta genom att man anlitar advokater, en advokats tystnadsplikt kan nämligen inte ens en domstol rubba på. Problemet när det gäller IP är dock att de flesta IP-experterna är antingen IP-jurister på IP-konsultfirmor eller företags egna anställda IP-jurister, som inte kan vara advokater.
Därför lider svenska kreativa företag av att de inte kan kommunicera fullständigt med sina IP-jurister, därför att en IP-jurist i värsta fall kan bli tvingad av en domstol att vittna om detta och därmed avslöja affärskritisk information för dess konkurrenter. Utländska företag har inte motsvarande problem. I de flesta andra länder kan nämligen en IP-jurist vara advokat utan vara anställd vid en advokatbyrå, eller ha tystnadsplikt som på annat sätt är skyddad även inför domstol.
Således lider svenska kreativa företag inte bara av ett bräckligt skydd mot inhemska kopiatörer utan är även i underläge mot utländska konkurrenter. Inom ett område är problemet löst: det tekniska. 2010 infördes en lag om auktoriserade patentombud, som uppdragsgivarna kan kommunicera öppet och fullständigt med, i trygg förvissning om att informationen inte hamnar hos konkurrenterna om experten kallas som vittne.
Det tekniska området särbehandlades därför att det brådskade att rätta till ett missförhållande, nämligen att skydd för klientkorrespondens då ombud vittnade inför Europapatentverket gick förlorat när frågan nådde svensk domstol. Men behovet av hitta en lösning även för andra kreativa områden fanns redan då och i betänkandet bakom lagen (SOU 2007:27) påpekades redan då att ”Utredningen har … inte inom ramen för sitt uppdrag haft att föreslå ändringar i vad som gäller för dem som ger biträde i andra immaterialrättsliga angelägenheter.
Utredningen bedömer emellertid att det är angeläget att frågan utreds närmare.” Det är hög tid att så sker. För de kreativa branscherna, och den svenska ekonomins, skull.