Vi växer friast i ett tryggtoch jämlikt samhälle
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Han har onekligen en poäng. Vi är alla olika. Våra talanger och intressen varierar, och ska vi alla ges samma chans fordras ett samhälle som förmår att ta till vara mångfalden.
Men där upphör mitt instämmande i Hakims resonemang. Han drar slutsatsen att det är Jesus och socialdemokraterna i (o) helig förening, som skapat ett samhälle där människor stöps i samma form och avvikande straffas. Som exempel ger han den högre utbildningen, som enligt artikelförfattaren, idiotförklarar tusentals studenter.
Jag passar inte som Jesu försvarsadvokat, men jag tror faktiskt att Hakim feltolkar budskapet i Matteus 7:12. Och jag är helt säker på att han feltolkar mitt partis avsikter.
Vi är unika, men också beroende av varandra. För mig handlar socialdemokratisk politik om att minimera förtryck och därmed maximera den enskildes frihet. Våld, diskriminering men även girighet och ekonomiska klyftor begränsar i dag människors reella frihet. För att undanröja dessa hinder kan onekligen Matteus 7:12 fungera som inspirationskälla.
Uppmaningen att behandla andra som man själv vill bli behandlad handlar inte om att pracka på andra sin musiksmak eller favoritmat. Ej heller handlar det om att alla ska ha samma slags skolundervisning eller äldrevård. Vi är som sagt alla olika och fordrar därför olika lösningar.
Nej, åtminstone mitt partis avsikter grundas på övertygelsen att vi alla växer högst och friast i ett tryggt och jämlikt samhälle. Vissa behov är gemensamma. Vi behöver alla sjukvård ibland. Självklart kan vi ha synpunkter på om vi vill vårdas i ett stort eller litet sjukhus, av en kvinnlig eller manlig läkare och så vidare. Men ingen med brusten blindtarm väljer bort sjukvården.
Vi behöver, och samhället tjänar på, att vi alla har en bra skolundervisning. Några av oss kan studera i stora klasser, andra i små, för vissa går inlärningen snabbt, andra behöver mer tid på sig. Men vissa kunskaper måste vara gemensamma. Apple stavas äpple och två plus två är fyra, oavsett om vi gillar pölsa eller inte pölsa, trivs i små eller stora klassrum. Det är viktigt att utveckla valfriheten. Staten eller kommunen kan inte räkna ut vad som är bäst för dig och mig. Därför är det viktigt att det finns olika skolor och att vi kan välja vilken som passar oss bäst.
Det är inte minst viktigt med tanke på att Sverige har tillförts nya erfarenheter under senare decennier. När jag växte upp hade alla, med en lätt överdrift, mor- och farföräldrar djupt förankrade i jordbrukssamhället. Idag ska samhället passa den med rötterna i miljonstaden Santiago, en kurdisk bergsby och småländska Gullaskruv.
Gemensamma behov har vi som sagt, men det är inte så konstigt att vi efterlyser lite olika lösningar. Men grundproblemet är enligt min mening ett annat. Det finns inte för mycket rättvisa, utan för lite.
Det är bra att vi kan välja vårdcentral, men det löser inte problemet när det är kö till vissa behandlingar.
Visst är det bra att kunna välja tandläkare, men ingen tröst när det är för dyrt att laga tänderna. Det är bra att elever kan välja skola, men det hjälper inte när platsantalet är otillräckligt.
Mohsen Hakim är själv lärare. Jag är inte i första hand orolig för de elever som deltar i hans och kollegornas undervisning.
Däremot bekymrar det mig att det finns många som inte ges en chans att ta del av hans föreläsningar.