Nöjd personal ger nöjda barn
Ur NT 5 februari 2007.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag själv, som nyligen placerade mina två barn där, fick informationen vid inskolningen om uppdelningen. Jag ser inte något problem i att de delat upp barnen
i två grupper.Orden "dela upp", känns missvisande. Det får situationen att låta som om barnen går skilda från varandra. Att syskon inte har med varandra att göra under sin dagistid.
Det som skiljer barnen från varandra är en dörr. De går i samma byggnad, delar samma gård och har många aktiviteter tillsammans.
Personalen på förskolor vet att små barn lär sig av större barn och är väl medvetna om att syskon finner trygghet i varandra. Men jag tycker också att de större barnen ska få sin frihet, att kunna göra andra saker som inte de mindre kan vara med på. Det främjar deras utveckling.
På en fungerande förskola tycker jag att personalen ska vara så pass kompetent att de ser till alla barns behov, och även till sina egna. Så att alla inblandade har en meningsfull tillvaro.
Vi föräldrar överlåter omvårdnaden av våra barn till utbildad personal för att barnen ska få trygghet och stimulans. Jag känner förtroende för de som arbetar på förskolor. De känner till barns generella behov, och efter hand lär de känna barnen och även deras individuella behov. Om jag inte kände detta förtroende och engagemang, byggt på deras kunskap och erfarenhet, vore det en omöjlighet att lämna iväg barnen.
I och med detta har jag fullt förtroende för att personalen även styr sitt arbete, schemaläggning och aktiviteter, så att de har en god arbetsmiljö. Att de har ett meningsfullt arbete. Där de kan känna att de har tid för barnens behov. Jag anser att om personalen är nöjd, smittar det av sig på barnen. En sådan förskola vill jag ha mina barn på.