Ätstörning kan snabbt bli livsfarlig
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är helt fruktansvärt att en ung tjej kan svälta sig till döds utan att samhället griper in med tvångsvård, och sådana misstag behöver verkligen uppmärksammas och tas på allvar.
Jag tycker dock att den bild av ätstörningar som medierna ofta förmedlar snarare förvärrar situationen.
Genom att detaljerat beskriva exempelvis matvanor och vikt och visa bilder på extremt avmagrade personer, förminskar man den verkliga problematiken; den problematik som gör att en anorektiker inte tas på allvar om hon har ett BMI över 17, som är den medicinska gränsen för anorexi.
Man förstärker den syn på ätstörningar som gör att en normalviktig och till synes välmående tjej kan hetsäta tills hennes hjärta stannar.
En ätstörning kan snabbt bli livsfarlig, oavsett vad personen har för BMI och oavsett om diagnosen är anorexi, bulimi, hetsätning, ortorexi, eller något annat.
Det är bra att bristerna inom ätstörningsvården uppmärksammas, men genom att endast visa extrema fall (ofta i syfte att sälja fler tidningar eller få fler tittare) sätter man skygglappar på det redan ätstörda samhälle vi lever i.
De drabbade som läser artiklarna och ser bilderna trivialiserar lätt sin egen situation, och får dessutom nya normer att leva efter.
Som ätstörd är man extremt lättpåverkad. Idealvikten rasar fort från 35 kg till 30 kg till 25 kg. Tre måltider om dagen blir fort filmjölk, filmjölk blir fort bara frukt och till slut ingenting.
Till skillnad från andra sjukdomar ser ingen ätstörd på sina framsteg med renodlad glädje, snarare blir friskhetstecken ett bevis på att man misslyckats; man har förlorat tävlingen "Miss Anorexi" och lämnar det som hela ens tillvaro kretsat runt i åratal. Vinnarna i "Miss Anorexi" dör dock, och massmedia, med sin hetsjakt efter fler tittare och läsare, är en av de skyldiga.
Att bli frisk från en ätstörning är en väg kantad av rädsla för att leva utan sjukdomen och ångest över att gå emot sina tankar och känslor.
När man dessutom behöver stå på sig för att få vård samtidigt som man tvivlar på sin rätt till vården och rätten att leva ett värdigt liv, det är fruktansvärt.
Så tänk på att det handlar om människors liv, skriv om dessa hemska sjukdomar på rätt sätt och tänk på att det handlar om människors liv; de människor som artiklarna handlar om, och de som läser dem.
Visa friska ideal; tjejer och killar som blivit friska från sin ätstörning, och utelämna alla onödiga detaljer om vikt, matvanor och bilder.
Ätstörningsproblematiken behöver uppmärksammas, men med ett bredare perspektiv, så att inte hjälpen kommer för sent.